Korrespondens. Stockholm d. 28 Sept. 1855. Under väntan på de närmare enskiltheterna rörande Sebastopols fall, har den allmänna uppmärksamheten erhållit en liten aflecning genom nyheten, att H. M. Konung Oscar skiekat sitt porträtt till sin frände Kejsaren af Frankrike. Det har nemligen vackt ett ej obetydligt uppseende, att detta icke kunnat ske genom den vanliga svensk-norska beskickningen i Paris, utan genom ett särskilt sändebud; och hvilket sändebud? 10, direktören för H. M:ts spektakler! Denna händelse skulle i allt fall i och för sig sjelf ej blifvit föremål för annat än en förbigående uppmärksamhet, och på sin höjd för några funderingar, hvilka vigtiga orsaker kunna vara anledningen, att H. Maj:t skulle påkosta en särskilt resa åt sin theaterdirektör i och för detta ändamål, då man icke antagit såsom troligt att allmänna medel skulle användas till resekostnadens betäckande, och för öfrigt hafva les badaus roat sig med att utfundera till hvilket slag af skådespel detta reseföretag bör hänföras, samt slutligen kommit öfverens att det efter Sebastopols fall icke kan höra till den tragiska, ej heller är någon melodram, utan snarare bör, i anseende till föremålen hvarom det handlar, tillhöra den högre komedien, då theaterdirektören sjelf snelat hufvudrolen deri. Emellertid bar, just som pjesen skulle uppföras, en episod inträffat genom en ny interlokutörs uppträdande på scenen, hvilken tyckes gifva en tragi komisk anstrykning åt premieraktörens uppträdande. Det är nemligen Svenska Tidningen, som i går, samma dag då Frih. Bonde afreste på ångsartyget till Lybeck, framträder med en upplysning så märklig, att ett utdrag deraf förtjenar ordagrannt citeras. Ar detta, frågar Svenska Tidn., endast en fortsättning af den resa, som baron Bonde under två månader helt nyligen gjorde och till hvilken han, enligt sin begäran, erhöll 1,200 rde hamb. banko anslag af allmänna medel på handelsoch sjöfartsfonden, i ändamål att, såsom han i sin underd. ansökan yttrar, företaga en längre resa i Frankrike, England, Tyskland och Italien, för att utsträcka sina praktiska studier rörande handels-systemets utvidgande genom införande af s. k. frihamnsnederlag, portofrancos, docks m. m. — en begäran, hvartill Kommerskollegium, i infordradt utlåtande, afstyrkt bifall, dels emedan de till handelns lättande af sökanden omförmälda inrättningar voro hos oss onödiga, dels emedan k. förordningen af den 21 Mars 1854 om transitupplag lemnade tillfälle att vinna ändamålet, ifall det framdeles ansågs behöfligt, dels också, emedan K. M:ts konsuler kunde, genom sin erfarenhet, bättre än frih. Bonde, lemna nödiga upplysningar i ämnet — men hvilken begäran likväl, oaktadt detta afstyrkande, och som det berättas, efter rönt motstånd inom statsrådet, bifölls? Vi nämna äfven denna gissning om resans ändamål, utan att likväl undertrycka vår och mångens förundran öfver, att en man med baron Bondes namn och med den förmögenbet han allmänt anses ega, begär af staten ett viaticum till sina studiers fullbordande, hvilket icke är vanligt hos så gamle och förnäme studenter. Det är ingen öfverdrift om man säger, att denna upplysning har väckt ett ofantligt uppseende, dels derföre att den kommit från en redaktion i den ställning som Svenska Tidn:s, dels derföre att den anses såsom begynnelsen till åtskilliga Enthullungen, eller till bortbläsandet af den nimbus, som länge omhöljt styrelsen af den kongliga theatern i den närvarande direktörens hand. Det måste nemligen erkännas, att baron Bonde framför alla sina företrädare ådagalagt en stor, ja verkligen u2— —