1414 S8s414 6811 2 1d1190nA G1 Å1t11:v112 LIA MB rer det ryska vunnit en sådan öfverlägsennet, att det förra tystade nästan alla de eldzap, fsom direkte beströko våra ansallsliinier; de sammanstörtade skottgluggarne läto ss ej längre befara, att våra trupper, i det le lemnade löpgrafvarne, skulle krossas af Irufhagelsalfvorna; bröstvärnen hade förlorat sin ursprungliga form och en del af jordmasrtan nedstörtat i grafvarne; vidare hade sjelfva Malakoff från våra och engelska batterierna erhållit ett så stort antal bomber, att äfven de skottgluggar, hvilkas pjeser ej direkte bestruko oss, sammanstörtat och jordvallarne förlorat sitt ursprungliga utseende. Men bakom de i första linien belägna försvarsverken hade Ryssarne många pjeser, som vi blott osullkomligt kunde bekämpa, och de kolonner, som skulle storma Malakoff, voro utsatta för elden från talrika batterier, hvilka Ryssarne uppfört på norra sidan af viken, och hvars skott, ehuru afskjutna på långt afstånd, icke desto mindre voro farliga. Ni vet, herr marskalk, att alltsedan min ankomst till belägringen, har jag hyst den åsigt, att den rätta anfallspunkten var Malakofftornet eller dess mamelon, och att, sedan denna mening antagits af general Canrobert, man företog de anfallsarbeten på högra flygeln, hvilka utförts af 1:sta korpsen. Uppfattande ställningen sådan den var, då stormningen beslöts, syntes det ej tvifvelaktigt, att besittningen af Malakoff skulle medföra ett afgörande resultat; å andra sidan måste man antaga, att om man strandade mot denna punkt, skulle en lyckad stormning på andra punkter blifvit utan följder. Emellertid kunde man ej angripa en så vidsträckt besastning på endast en punkt; man måste nödvändigt underhålla den splittring i fiendens krafter, hvilken härflöt af försvarsliniens stora utsträckning, och framför allt ingifva honom oro för sjelfva staden, der den bro utmynnade, medelst hvilken han kunda verkställa sitt återtåg. För att inrätta operationerna i enlighet med dessa olika omstär digheter och betrygga framgången, allt under det man så mycket som möjligt skulle söka spara våra soldaters blod i den förfärliga strid, som förbereddes, beslöt öfverbefälhafvaren, att man först skulle storma Malakoff-fronten, och att om detta anfall, som skulle ske under hans ögon, lyckades, Engelsmännen på hans signal borde angripa stora sågverket, samt 1:sta korpsen sjelfva staden, för att hindra fienden samla alla sina krafter mot de trupper, som kommit i besittning af Malakosl. Anfallet mot Malakoff-fronten skulle ske med trenne kolonner: den venstra, kommenderad ef general Mac Mahon, borde vända sig rakt mot Malakoff, storma dess mot oss vända sida och svängande något åt höger bemäktiga sig denna punkt och qvarhålla sig der till hvarje pris; den högra kolonnen (divisionen Dulac) skulle marchera mot lilla sågverket vid Kölhalningsviken, taga detsamma och afsända en brigad på sin venstra flygel, för att kringgå andra besastningslinien; slutligen skulle den melJersta kolonnen (divisionen La Motterouge) — hvilken, utgående från sjette parallelen, hade en langre väg att tillryggalägga och derför måste framkomma senare än de andra — taga kurtinen, kasta sig mot andra befästningslinien och afskicka en af sina brigader att understödja första kolonnen, ifall denna ännu ej bemäktigat sig Malakoff. Vigten af dessa positioner var så stor, att fienden, om han förlorade dem, otvifvelaktigt skulle göra stora ansträngningar, för att återtaga dem. Fördenskull uppställdes kejserliga gardet såsom 2:dra korpsens reserv. Ingeniörbataljonschesen Ragon, som under sitt befäl hade flera brigader sapörer, skulle marchera med första kolonnen, slå broar öfver grafvarne, upp söka minorna, öfverallt bereda väg åt kolonnerna, samt, efter det man blifvit herre öfver fästet, stånga gorgen och baktill öppna breda passager för understödstrupper och artilleri — ett nödvändigt försigtighetsmått för händelsen af en fiendtlig anfallsrörelse. Ingeniörbataljonschefen Renoux, som medföljde högra kolonnen, och kapten Schönnagel, som medföljde den mellersta, hade likaledes sapörbrigader under sitt befål samt ordres att uppfylla en likartad uppgift. Alla vid Malakoss-linien träffade åtgärder, som lågo inom ingeniörernas verkningskrets, vidtogos under uppsigt af brigadgeneral Frossard, chef för 2:dra korpsens ingeniörasdel ning. Beträffande angreppet på sjelfva staden, bade det, i ändamål att undvika de af fienden vid Mastbastionens framskjutande vinkel hopade hindren, blifvit beslutadt, att hufvudstormningen skulle ske mot centralbastionen mellan dess framskjutna vinkel och lynetten till ven ster; sedan stormkolonnen etablerat sig i cen tralbastionen, skulle den rigta en del af sir styrka mot gorgen till Mastbastionen, hvars hög. ra sida just då borde angripas af den sardin ska brigad, som skulle deltaga i l:sta korpsens operationer. Divisionsgeneralen Dalesme, che för första korpsens ingeniörafdelning, hade