Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1855, sida 1

De tvenne Läkarne. (af Lousa Ulbaeh.) (Forts. fr. N:o 229.) Doktorn visste att han var girig, ville gerna synas vara det och bemödade sig att i högre grad fullkomna denna last, vid hvilken tanklöst folk fäste sin uppmärksamhet. Man uttydde läkarens ovanliga blekhet, efterhängsna blickar och försigtiga umgängessätt med det enda ordet: girighet. Och den vänlighet han stundom, såsom en söt och kylande grädde, utgöt öfver sin karakters surdeg, ansågs af alla vara en ansträngning af hans fadersömhet. När denne misskände gubbe rynkade sina grånande ögonbryn, sammanknep sina läppar och lät en något alltför bitter sarkasm undfalla sig, mumlade man bakom honom: Nu tänker hr Ceret på sina penningar. När han log, när han låtsade sig vara vid godt lynne, när han vågade sig in på ett oskyldigt och hvardagligt samtals blomstrande mark, betraktade man hohom med ett slags medlidsam rörelse, och enhvar sade: Den stackars karlen! han tänker på sin son! Men ingen tog hans leende el; ler hans ironi för kontant. Utan att genomså