Theater. Rörande det Stjernströmska sällskapets sednaste representationer å vår theater gå vi nu att, enligt löfte, afgifva en kort redogörelse. I Thorsdags gafs den sedan förra sejouren kända bearbetningnn af den Shakespearska komedien Konungens lakare, som utfördes på ett vackert sätt, så väl hvad hufvudrolen som de öfriga rolerna beträffar. Till efterpjes gass för andra gången Dalayracs Två ord, om hvilken vi, hvad utförandet angår, redan förut yttrat oss. Vi önskade nu endast få godtgöra en glömska i vårt förra referat af denna täcka komedi, i det vi här göra rättvisa åt det lyckade sätt, på hvilket mamsellerna Nordgren och Kindahl uppburo sina ingalunda oväsendtliga roler. Programmet för i Fredags upptog tvenne för vår publik nya komedier. Kladeshandlaren och hans måg, är, såsom vi redan antydt, en särdeles god fransysk komedi af det slag, som man med nöje kan se mer än en gäng utan att tröttas. Man igenkänner i denna komedi helt lätt den omtyckte franske försattaren Jules Sandeau, som i nästan alla sina romaner och noveller gjort till sin savorituppgift att med sin fina och skarpa penna gissla den franska bourgeoisiens sträfvanden efter yttre utmärkelser. Så äfven här: Den eljest högst aktningsvärde f. d. klädeshandlaren mr Poirier (hr Stjernström) har, sedan han genom flit och arbetsamhet uppnått en oberoende ställning, fått i sitt hufvud, att han är klippt och skuren till pär af Frankrike. För att nå detta