AHA n Am — UQUA la makterna; men som äfven efter få år inga! Napoleon iden till det s. k. kontinentalsystemet — hvilket i sjellva verket var att slå Ensland med dess egna vapen. Vid slutet af 1795 hade emellertid Englands statsskuld uppstigit tillå322 millioner pund sterling, och kriget redan kostat öfver 100 millioner pund. Banken nödgades äfven 1797 inställa sina betalningar Ä Irland reste sig 1798. Ett uppror utbröt på flottorna i Portsmouth och Nore 1793. En församling af 100,000 menniskor sammanträd de i grannskapet af London 1795, fordrande fred, ministsrens entledigande och parlamentsreform. Endast de Engelska flot.ornas lysan de segrar på hafvet förmådde nu att rädda landet från en stor omhvälfning. Men på en gång afstodo Fransmännen från öppet örlogs krig och förvandlade det till ett slibustierkrig. hvarvid alla fördelarne stannade på Fransmännens sida. Englands bekymmer växte sålunda oupphörligt. För att lugna nationen, gjorde miniI stren ett skenbart fredsförsök. Kriget fortfor. Motgångarne för England ökades. Hertigen af York kapitulerade. Under det Frankrikes kraft och ära växte, voro Englands oupphorligt i fallande. Gäsningen fortfor också inom landet. Irland stod i full låga. Krigsomkostnaderna, jerute subsidier till de flesta Europeiska stater, hade ständigt ökat skatterna och betrycket. Statsskulden växte elltjemt. vid sreden i Luneville gick totalsumman af den sonderade skulden till 500 millioner pund, hvars räntor slukade alla landets skatter. Man sökte att med våld qvafva folkets missnoje. H-bras Corpns-akten suspenderades, hvarjemte korruptionssystemet undergräfde den politiska moralen. Men omsider stod England ensamt. Öfrige krigförande makterna hade nödgats sluta fred. Nödvändigheten talade nu blott ett språk — Pitt alt adde från skådebanan och hans efterträdare förklarade sig beredvillig för freden. Den ingicks 1802. men bestod knappast 11 månader. Kriget utbröt åter 1803. efter af England gjord krigsförklaring, hvaraf följde Pitts återinträde, i spetsen för ärenderna. Genom hans verksamhet bildade sig en tredje koalition mot Frankrike, hvari först Sverige, se) dan Ryssland och kort derpå Österrike intradde — och slutligen äfven Preussen. England förband sig deri, att årligen betala 1,125,000 pund för hvarje 100,000 man reguliera trup per. Men slaget vid Ulm, der 25,000 Öster rikare gåfvo sig åt segraren, samt vid Austerlitz, der de förenade österrikiska och ryska hä rarne upplöstes i vild flykt, äfvensom vid Jena, som krossade Preussen, och slutlizen vid Friedland. h arigenom Ryssarne tvingades till återtåg öfver Nirmen, sprängde denna koalition och England stod åter ensant. numera äfven misstänkt inför det öfriga Europa, i och för uraktlåtenhet vid uppfyvandet af sina löften och för den ljumhet. hvarmed det understödt de sednaste anstrangningarne. Men ehuru Englan I äfven vid denna tid uppehöll kriget på halvet och äfven i Spanien, sinade dess lifskälla allt mera och mera. Och då Öster rike för fjerde gången — 1809 — ånyo bröt löst, förbief England en overksam äåskådar-, för klarade genom Canning, att då det icke begårt ett sådant steg, det icke heller skulle lemna mer bistånd, än omständigheterna tilläto Vexlar, som Österrike, räknade på Erglands bistånd, i förväg dragit på det, blefvo till och med afvisade. England var, kort och godt, schack och matt Dess obenägenhet att 1812 i Örebro ingå allians med Ryssand och Sverige emet Napoleon är derför ett ytterligare stöd; sålunda vagrade det engelska ombudet, Thorton, bestämdt antagandet af Rysslands alliansfordringar, eme dan hans instruktioner icke berättigade honom, att, för Englands räkning, ikläda sig en påfordrad skuld af 85 millioner sloriner. Vidare förklarade han sig icke vara bemyndigad att lofva Sverige subsidier, icke ens att bitråda med enselska flottan under den föreslagna rysk-svenska operationen i Tyskland, ehuru han i hemlighet lofrade att understödja våra plan r på Norge. Carl Johan pådret emellertid alliansens nödvändighet, hvadan äfven Ryssland slutligen gat honom uppdrag att bereda förbundet. Af alli ansens beskaffenhet kan man aldra bäst bedöma Englands betänkligheter. Den slöts i Örebro den 18 Juli 1812 emellan England å ena sidan och Sverige och Ryssland a den andra. Fredsfördraget innehöll inga bestämmelser i afseende på kriget mot Napoleon eller Norges förening med Sverige. Det stadgade endast ett återställande af vänskapsoch handelssörbin delserna mellan de respektive länderna, samt garanti af staternas sjelsstandighet. Likval lolvades i en hemlig artikel att lemna Sverige penningar, vapen och lifssörnödenheter till ett värde af omkring 700,000 pund, emot det att Russland som borgen för sina förbinad lser skulle skicka h la sin slo ta, bestående af 18 liniesk-pp och 12 fregatter till Englands hamnar. Det ville således icke ens ut med någon enda florin till