Article Image
Styckegods. IDaguerreotypien i polisens tjemst. Några af de nyaste uppfinningarne synas bestamda att, genom deras mångsidiga praktiska användbarhet, sätta oss i förvåning, Härtill hörer äfven. Daguerreotypien, sedan denna konst kommit derhän, att man medelst densamma kan återgifva ögonblickliga bilder. Det är bekant, att man på fotografiskt papper kan framställa det upprörda hafvet, en häst, som springer öfver en graf och dylika hastigt fbrbiilande föremål, ja tillochmed en elektrisk gnista. Man har nu föreslagit att, i stället för alla signalementer och beskrifningar på kringstrykande personer, utfärda porträtter af desamme; så blir i London redan nu hvarje ny inkommande fånge daguerreotyperad och hans porträtt bifogadt handlingarne. I Frankrike funderar man på att under signalementet på hvarje pass sätta ett outplånligt fotografiskt porträtt, för att förekomma att någon skall kunna begagna en annans pass. Leopold. Leopolds första bekantskap med Gustaf III berättas hafva börjats sålunda: Då Leopold. efterskiekad från Upsala för att förvandla dramen Helmfeldt till opera, anmäldes till audiens hos Konungen, kom denne straxt ut; och med tydligt begär att göra poeten brydd, gick han med en viss häftighet emot honom och frågade: Hvad tycker ni om Fideikommisset? För att rätt uppskatta Leopolds ställning i detta ögonblick, bör man veta att författaren till det omfrågade skaldestycket, Liljesträle, en lärd och rättsinnig, men pedantisk man, var tillsagd att taga afsked från Justitie Kanzlers-Embetet, för att lemna rum åt en grefve W., och att det hörde till hoftonen att gyckla med Vitterlekaren Liljestråle, för att öfverskyla bvad som kunde anses vara orätt gjordt mot embetsmannen. I fall Leopold kände dessa förbållanden, måste man beundra det mod och den rättsinnighet som låg i hans svar. ÅÄÅsfven der finnes vackra ställen, Ers Maj:t, sade han, och då Konungen önskade höra något exempel derpå, anförde han: Au störta någon annan ned, för ingen dödlig buga Och akta dig inför din Kung stt smickra eller ljuga. Det rum dig heligt vara bör, der hans person är när, Och sanning är den högsta skatt, du honom skyldig är.

29 september 1855, sida 3

Thumbnail