Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1855, sida 2

råäg. Ersorderligt slackningsmanskap saknades, Enrikes Nyheter. Götheborg. Tidningarne med gårdagens post medförde underrättelser om oordningar, som söresallit i4 åtskilliga städer, med anledning af de höga priserna å lilsförnödenheter. Oordningarne hafva bestått uti solkskockningar, med dem åtföljande oljud, samt fönsterinslagningar och andra uttryck af ovilja företrädesvis mot handlande, som gjort uppköp af säd för export, samt mot sådana personer, som företagit sig s. k. sörköp, till förfång för den mindre konsumenten. I Upsala har det, korteligen sramstalldt, tillgått sålunda: i Redan for en 8 dagar sedan hade fönsterrutor blifvit inslagna hos en handlande Grönbäck, derföre att han för sitt bränneri uppköpt potatis, hvarigenom priset på denna vara stegrats. Emellertid stego priserna både på spanmål och rotfrukter alltmer, och personer, som voro nödsakade att köpa i små poster, fingo stå I tillbaka för dem som gjorde de ansenligare uppköpen. Allt detta väckte en stark gäsning bland arbetsklassen, som slutligen yttrade sig i en eller flera proklamationer, deri arbetarne uppmanas att samlas för att göra sig qvitt bränvinspatronerna och sådesmånglarne. Onsdagsaftonen i förl. vecka samlades också småningom en större folkmassa, utan något synligt mål och utan annan oordning än några hurrarop. Hos denna massa infann sig kl. omkr. 10 på gqgvällen stadens borgmästare, Kindeström, med en lykta i handen, och upplåste omedelbarligen upprorslagen, hvilket af hopen besvarades med hurrarop och åtskilliga gäckerier. Borgmästaren fortfor att gå och lysa på folkhoparne med sin lykta, hotande att hvar och en, som ej inom 5 minuter lemnat platsen, skulle arresteras. Denna hotelse lärer dock ej kunnat bringas i verkställighet, utan fastmer synes borgmästaren funnit lämpligt att släcka lyktan. Slutligen begaf sig hopen till Grönbäcks bostad, och begynnte slå ut rutorna, hvilket ofog dock afbröts af den nu mellankommande studentkåren, som rensade platsen utanför huset. Nu tillkännagåfvo klämtslag, att eldsvåda utbrutit. En röst hördes: det är Grönbäcks lada, som brinner, hvilket besvarades med hurrarop. Det var också verkligen Grönbäcks lada, som brann upp med inbergad gröda af 60 tunnor otröskad oaktadt omkr. 2000 manspersoner den aftonen voro på benen. Något vidare uppträde bar ej afhörts i Upsala. I Wisby försiggingo oordningarne Söndagen och Mändagen den 16 och 17 dennes, och började förstnämnde dag dermed, att de arbetare, som varit anmodade att transportera säd ned på ångfartyget Motala. vägrade att sörrätta detta arbete och sökte genom högst oskickliga hotelser att göra lastningen omöjlig. Hos länets höfding, general Dalström, som händelsevis tillstädeskom, yrkade orostiftarne, att han skulle förbuda spanmålns utförsel, hvarpå han gaf lämpligt svar, anmodande de klagande att ingifva sina bekymmer skriftligen. Följande Måndag infunno sig ock en hundrade arbetare vid landshöfdingeresidenset, och, berättar Gotlands läns tidning, hr generalen, som nedkom, omgifven af sin stab, jemte landssekreteraren och landskamreraren samt några ledamöter af magistraten, emottog en klagoskrift, at hvilken han ägnade noggrann uppmärksamhet, försäkrade arbetarne att skydda deras lagliga rättigheter, och efter flera välvilliga uppmaningar erinrade han dem om de stränga stadgarne i upprorslagen, som upplästes. — En mängd af de församlade arbetarpe gingo nu fredligt till sina hem, men en annan del, som ville leka fri Måndag, började under stoj tåga genom gatorna, derunder de tvungo åtskilliga bönder, att sälja sin råg till några riksdaler under det gångbara torgpriset; hvarförutan allmogen i allmänhet öfverhopades med smädeord. Till följd af den fortfarande lusten till skockningar gaf landshöfdingen, som tillika är militärbefälhafvare, på e. m. ordres, att stadens infanterioch jägare kompanier skulle vara redo att vid larmsignal samlas samt att trenne 3 pundiga kanoner med skarpa (kartesch,skott skulle ställas i ordning på artillerigården, der depotkompaniet skulle öfvas med nämnde kanoners servering. — Folkskockningarne hade emellertid upphört innan det kunde komma i fråga att tillämpa dessa krigiska ordres och ett förbör börjades påföljande dag med några af de Lupproriske. Sista oväsendet i samma syfte hölls i Jin köping, sistl. Tisdagsafton, med ungefär likar. tade yttringar. Här vände es3 harmen förs och hufvudsakligen mot ett par bandlande som icke blott upphandla spanmål, utan äfver lära hafva gjort förköp. En af de handlande som blef utsatt för de värrsta hotelserna, lof vade att unnhöra med snanmålshandeln oct