Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1855, sida 2

General Bosqu i. De två generaler hvilka, enligt Pelissiers rap port, väsentligen bidragit till den lyckade stormningen af Malakowtornet, äro Bosquet och Mc Mahon. Bosquet är redan ofta omtalad, såsom I en al den fransyska arm6ens utmärktaste osficerare och det skall således säkert intressera lasaren att erfara några närmare omstandigheter om hans lif och karakter. Han utgick n:o 1 ur polyteckniska skolan, är det loford, som ofta höres i soldaternas mun om general Bosquet. Genast vid sin anstillning i armåen började han omtalas såsom en utmärkt officer. Den unge fransyske officern är vanlig:n af en lätt, bekymmerslös karakter, och ställer sig gerna på en förtrolig fot i med sitt folk, hvilket, ehuru ej beräknadt att skaffa honom inflytande, gör honom till en favorit hos soldaterna. Bosquet imponerade på alla som omgåfvo honom genom fastheten och lugnet i hållning och väsen, genom sitt kallblodiga omdöme och sin fasta vilja. Då 1848 års revolution utbröt, var han en ibland de förste i armens högre grader, som bestämdt uttalade sig för republiken. Denna bekännelse vidhöll han med en fasthet som man måste erkänna var något vågad. Då Ludvig Napoleon begärde ,ja eller nej af Frankrike, röstade general Bosquet med hela sin division nej-. Detta var hjeltemodigt och det förskaffade honom ett högt anseende i arm6en, det stämplade honom såsom den på hvilken republikanernes sista hopp hvilade. För ögonblicket minskade denna handling likväl generalens framtida utsigter inom armåen. Han blef ställd på indragningsstat och sattes lika mycket i skuggan som Cavaignac. Då expeditionen mot orienten blef beslutad, tänkte ingen på, att detta hans åsidosättande skulle upphöra. Men general Canrobert framställde för kejsaren sin vän general Bosquet såsom en utmärkt officer, om än dålig politiker, och hvad hans politiska personlighet beträffar, så hade hans opposition mot den nya dynastien upphört med hans enda votum. Kejsaren lyssnade till detta vädjande, och gaf ädelmodigt Bosquet en division. Armeen blef förtjust. Allt ifrån början af kriget har han utmärkt sig. Då Fransmännen landstego vid Gallipoli förvånade han Engelsmännen genom sin genialiska organisations-förmåga; han upplifvade och uppryckte de långsamma och förvirrade Turkarne; improviserade ett sältkommissariat genom att sprida sina Zouaver omkring i landet; anlade och namngaf gator; inrättade postkontor, cafer, restaurationer, etc., ete. Vid Alma och Inkerman, äfvensom vid det sista och lyckliga anfallet på Sebastopol, var det general Bosquets goda lycka, som gjorde honom till utföraren af dessa dagars vigtigaste händelser. Vid Alma kommenderade han Fransmännens yttersta högra flygel, och det bör ihågkommas att det var hans öfverflygling af Ryssarne, som vände stridens svall och kastade en störtvåg af de engelska anfallskolonnerna upp på venstra slygelns höjder. Vid Inkerman var det general Bosquet som med sina 6000 Fransmän hastade brittiska trupperna till hjelp, och med dem dref de ryska massorna tillhaka öfver Tschernsja, till norra sidan. Han var icke med om den sista affåren af den 18 Juni, så att hans lagrar äro obefläckade. Hans tapperhet och ihärdiga vågsamhet i den sista stormningen af det tredubbelt besåstade Malakow hafva vi framför allt att tacka för Sebastopols intagande. Det är intet tvifvel att, ,lyckan är med general Bosquet; det är hans namn som skall