Rosita. Romantisk berättelse från Peru, ar Theod. Pavie. Öfversättning. (Forts. fr. N:o 226.) Rosita måste omsider gifva efter för tryckningen af de starka armarne, emot hvilka hon förgasves kämpade, och som dämpade sina krafter för att ej skada henne; hon slappte sitt tag, och den äldste af manskapet tog henne i sina stora händer och satte henne som ett barn ned på den yttersta kanten af quaien. Derpå sköt ban henne sakta in på land och sade ,Run miss, spring mamsell! Chefen gick förbi. Rosita fattade tagiskörtet på hans rock; han gaf henne en så kall och stolt blick, att hon vek ett steg tillbaka och nedsjönk tillintetgjord på strandbrädden. Matroserna höjde sina åror lodrätt i vädret, för att helsa sin kapten; derester intog han sörnamsta platsen vid rodret. Fem minuter se