Styckegods. Ett märkvärdigt ur. Bland de konstalster, som sednast blifvit utställde i indu-tripaletset i Paris och framför andra ådrager sig de besökandes uppmärksamhet, år Saiot Loups tornur, som vida öfverträffar det ryktbara tornuret i Strassburg. Det är ett mekaniskt mästerverk, förfärdigadt af en ung man vid mamn Bernardin, som utan annan vägledning än sina egna naturanlag blifvit mekanikus, på samma sätt som Remy, en annan arbetare, upptäckte siskodlingkonsten och Guenon, en simpel bonde, säkra reglor att bedöma mjölkkors godhet. Ville man beskrifva allt, hvad detta ur visar, skulle tre hela spalter ej vara tillräckliga. För att endast gifva ett hegrepp derom, anföres följande: Det visar timmar, minuter, sekunder, tredjedelssekunder, datum, årstiderna, dagjemningsoch solståndstiderna, månskiftena, djurkretsens tecken, årets tolf månader med råd tiil landtmannen, solens uppoch nedgång vid Paris latitud, dess deklination för hvarje dag af året, mäncyklen eller gyllentalet, sol!cyk!en, romerska indiktionsperioden, söndagsbokstafven, epakterna, soloch månförmörkelserna, skottåren, de vanliga och skottseklen, korrektionen för Februsri månad under skottåren, sanna och medelsoltiden, högtidsdagarne, såväl de rörlige som orörlige, veckans sju dagar o. s. v. Den slår på olika sätt, för att utmärka hel timma, fjerdedels, half och trefjerdedels timma, ringer angelas tre gånger om dagen, slår tapto kl. 9 om söcknedsgarne och kl. 10 söndagarne, visar hvad klockan är i Paris, Peking, Lisabon, Newyork o. 8. v. Uret är inköpt för kathedralkyrkan i Besancon. Sex år HRHDerlen. Eu bref ifrån Königsberg anför en omständighet, som just icke tyckes vara egnad att befästa vänskapen mellan Ryssarne och deras dyra vänner Preussaene. Eno ung man har nemligen i dessa dagar återkommit till nämnda stad efter en bortovaro al 6 år, ofrivilligt tillbragta i det lyckliga landet Siberien, der inbygzarne lefva halfva äret under jorden och der fångarne få hålla tillgodo med arbete i grufvorna året om, utan att skåda himmelens ljus. Den unge mannen, som då var anställd vid ett handelshus i Thorn, i Preussiska Polen, gjorde 1818 bekantskap med grefve Ferdinand Tursky från Krakau, en deltagare i detta årets oroligheter, i hvars sällskap han passerade ryska gränsen, hvarefter han som passlös blef ansedd som spion och orostiftare samt, jemte en karavan af fångar, mot sin protest och ehuru preussisk undersåte, afsänd till Siderien. Vid sin ankomst dit inskrefs han på tre år såsom simpel soldat vid ett regemente och förflyttades sedermera, då denna tid tilländalupit, som sjukvaktare till militärhospitalet i Irkutzk. Från denna anställning blef han dock, af okända anledningar, efter nåzra få månader skiljd, då han återinsattes i regementet, som kort derefter marscherade till en liten fästning i det inre af Asien. Här fick han tillfälle att fly, men ertappades i provinsen Tomsk och dömdes till straffarbete i grufvorna. ÄÅndtligen i början af år 1853 lyckades han att taga ett verksamt steg till sin befrielse. Händelsen förde kejsarens generaladjutant, general-löjtnanten Annenkoff, genom Kainsk på en resa genom landet, till truppernas inspekterande. Vår unge man fick ett lägligt tillsalle att fram!emna till honom en skriftlig petition, hvaruti han afmålade sitt tillstånd i bjerta färger och lade stor vigt vid sin egenskap af preussisk undersåte. Generalen lät anställa förhör med honom och anbefallde att han straxt skulle försättas i frihet. Den 2 Maj förlidet år anträdde han sin pilgrimsfart till bemmet, följande den stora militärvägen genom Tobolsk, Kasan, Wladimir, Minsk, Moskva, Wilna och Kowno, och anlände slutligen detta års Påskdag till Tauroggen, efter att hafva varit nära ett helt år på vägen och tillryggalagt en väglängd af 7000 werst, helt och hållet till fots. (London illustr. News.) En Herodiasfest, hvilken torde vara för mången obekant, firades i Aug. 1640 i St ckholm, då Joban Baucr till Drottning Christina hemsände WailensSteins hufvud och högra hand, dem Bonr under sitt tåg i Böhmen hemtat ur Wallensteios graf i klostret Giätzchin. Få kroppar hafva blitvit mera sargade och styckade än Wallensteins; först af Butlers hillebardierer genomborrad, ashögg man honom fötterna, då man vid disättningen i hastighet ej fått nog lång kista, och eburu han redan var balsamerad, frånskiljde derpå