är sjelf det mördade offret! Så den ena som den andra verka mäktigt genom sitt spel och genom sitt tal, och triumfera öfver den besegrade publiken, Ristori genom sin ömnet, Rachel genom sitt raseri! Ristori lyckades således fullkomligt. Man applåderade benne med tårar i ögonen, man ville återse henne, man kallade på henne, och hon återkom, lycklig och nojd öfver att hafva undsluppit den franska par terrens faror. Och en stund derefter framträdde hon åter, men på min heder så lätt och ledig i en liten morgondrägt, och utan andra prydnader än sina hvita tänder och sitt korpsvarta hår! Hon spelade komedi i en proverb af grefve Giraud; nu var hon blotta småleendet och skämtet, och man skulle icke kunna tro, då man återsåg henne så lefvande, att det var samma F. ancesca da Rimini, som vi nyss hade lemnat utsträckt på båren! ... I en senare följetong omtalar Jules Janin med samma hänryckning hennes upptvädande i Mirra, tragedi i 5 akt r af Alsieri och i Locandiera, en komedi af Goldoni. kallar henne ett dubbelt poem, en elegi och en visa, säger att hon talar och sjunger detia spåk ur djupet af själen(Petrarcas ord). Och sin smnaste följetong den 25 Juni börjar han med dessa ord: Ri-tort, Ristori! det som var en feber i går, det är ett raseri i dag. Lika oemotståndlig i tragedien, dramen och komedien, beherrskar hon helt och hållet den ömtåliga, men tacksamma Pariserpubliken, och bennes rykte såsom en af sin tids största skådespelorskor tyckes nu vara stadgadt. Deita torutsade hr CygoRus, då han under sina resor i Valien 1845 hade lyckan att få se henne ännu belt ung, och kunna vi icke underlåta att för dem af våra läsare, hvilka tillafventyrs icke känna det ofvanvämnda poemet TIuI Adelaide Ri-tori?, aftryckta åtminstone den sista eller tionde versen: Ea son utaf den undangomda norden Der konst och skönhet blomma ibland snön. Ej skall jag se dig åter mer på jorden; Men städs mig följer minoet af hur skön Du gett gestolt åt diktens fantasier, Naturen konst, och konsten skänkt natur. När i min sjal jag dina poesier Ej mera ser — då står min lefnads ur. (Ur Helsingforss Tidningar.) .ADA. DD RNE