Styckegods. Pe olika haferattnenrns olikha täthet ech sö ta. Franska tidn. tMonitören har nylisen lemnat en ofversigt af de särsbilta hafsvattnens räthet, så vidt densamma beror af den större eller mindre märngd salt de innenalla. -Personer, säger tidningen, Åsom aldrig varit till -jös. kunna ej göra sig något be grepp om de svårigheter, hvarmed våra sjömän ha att kämpa på de baf dit kriget fört våra e-banrar. När man kommer i ett pytt haf, är det ej nog med att man känner dess klippor för att kunna undvika dem, vindarne och stormarne för att kunna mot-ta dem, stömsattningarne for att kunna rätta sig efter deras rörelser: man måste ega är nu andra kunskaper, för att kunna undgå faror. Då t. ex. hvarje hafsvatten är mer eller mindre salthaltigt och till följd deraf mer eller mindre tätt, så måste sjömäonen noga känna alla dessa grader af täthet. Ju tatare vattnet är, de-to mer segel kan man anbringa, för att gå med vinden; ty skeppet fioner här en såker grundyta. upa elt ångfartyg måste man också använda mer eller miudte kraft, allt efter som vattnet är af större eller mindre täthet. Följande tabell visar hur stor qvantitet salt hvarje haf innehåller. Betecknar man det söta vattnet med 1,900, Så innehåller: Atlantiska hafvet I, 9 28. Medelnav-et 1.030. Adriatiska hafvet I.920. J niska hafvet hy, 8. Marmorahafvet 1 Svarta hafvet 1 Arovska sjön hora: Kaspiska hafvet I.,025. -såsom man ser, är Svarta hafvet långt mindre saltzs halugt än Medelhalvet, och man måste taga denna olika tathet i beräkning, när man befraktar ett skepp i Tvulon, för att skicka det till Sebastopol; ty om man lastode det för starkt i Toulon, skulle det, när det kommer i Svarta hafvet, kunna sjunka så djupt ned i vattnet att det blefve läck. -Marmorasjön är ännu mindre salthaltig än Svarta batvet, emedan han befinner sig inom den strömsättning som existerar mellan Medelbafvet och Pontus Eurinus. itpöda hafvet innehåller långt större saltqvantitet, än de andra hafven. I tusen kilogrammer af dess vatten äro tvåhuodrade sextiosju kilvgrammer salt och svafvelsyrad magnesia. Denna stora qvantitet af fasta ämnen ger det en sädan tathet att en man, som hölle sig upprätt deri och hvars fötter ej nådde bottnen, skulle ej nedsjunka längre ån till midjan. Hästarne kunna ej simma i detta vatten: så snart de komma deruti, vända de sig om och flyta på ytan med sötterna uppöt. Ä om de grekiske sjösararne esterlemnat åt oss en tabell sådan som den ofvanstående, för att upplysa oss om buru mända delar salt vattnet i hvarje hof på deras tid innehöll, sa vore det en lätt sak för oss att be äsna om vattenmassan i dessa haf undergått någon förökning eller förminskning. De, som förr varit mindre salthaltiga än nu, bade ögonskenligen förlorat något af sin vattenqvantitet, och en motsatt slutsats kunde man draga från dem, hvilka vi finna mindre salt hoaltiga än de voro på grekernas tid. Men nå ra forskningar af sådan art hatva de gamla folken tyvärr icke elterlemnot oss. Adelalde Rirteri. För en tid sedan söllo våra blickar på Jules Janins berömda följetong I Journal des DEbots och öfverst laste vi m:me Adelside Ristori Då detta namn sedan gammalt var oss bekant genom att vackert paem i andra häftet af F. Cygnei Ljus och Skugga, väcktes vårt intresse, vi gen.mögnade följetongen och önska nu att derur meddela våra läsare ett och annat om denna dramatiska artist, som för d:t närvarande gör ett så ovanligt uppseende i sjelfva Paris, och hvilken hr Cygoeus redan för tio år ulldaka kallade Haliens yppersta skadespe lerska — och den storsta han hittills hast lyckan att se. Jules Janin omtalar. först att ett resande teatersällskap, bestaende af vägra få personer, ifrån Turin nyligen ankomem itatill Paris för att gifva representationer på TiEatre Italien, i en af de största och präktigaste ieatersalonger Paris eger, der den förtjusta publiken varit van att höra Mahbran, Pisaroni, Pasta, Sonntag, Viardot, Lablache, Rubini, Tamburini och så många andra af samtidens utmärktaste artister och sångare. För-ta representationen gafs tisdagen d. 22 Maj, då sFiancesca da Rimini, en temligen medelmåttig tragedi af Silvio Pellico, var annoncerad. Den stora salongen fylldes i god tid mest af nyfikna ähörare; man såg på hvarandra med en viss förundran, blandad med medomkan. Det går aldrig, sade man, det är icke möjligt, de äro förlorede! en tragedi i fem akter på vers, en skådespelerska och tre skådespelare, och tjugo steg härifrån Opera Comiqdue och INEtoile du Noru! -Men, säger Jutes Janin, sådan är den sanna passionens allmakt och kraft — i tredje akten spritter bela salongen upp och ropar till liksom vid ett underverk. Men bör, man ser, man gråter, man beundrar; en elektrisk goista gär igenom alla åskådarne; i ett nu har taagedten gjort lycka, och den tragiska skådespelerskan, som darrade för en stund sedan, inser nu att denna publik är tillgänglig för hennes egen smärta. Jag har sällan sett publikens entusiasm gif va sig tillkä-na på ett mera oväntadt och plötsligt salt: nyss förstod man icke hvarandra det minsta, det var påtagligen en mur emellan denna qvinna och pu bliken; och nu i ett ögonblick förstår man allt, tystnaden, ordet, gesten, blicken! Hon var en fremling, som den bildade publiken åhörde af artighet; i en hast är hon blefven en omtyckt, en stor artist; bvar och en kanner redan hennes namn, hvar och en erkänner hennes tjusningsformåga och skönhet. ... SDenna beundransvarda Ristori är med ett ord en sann och verklig skädespelerska. Hon är af en lång. vacker och smal väx!; till hela sitt yttre liknar hon en romerska; hennes bufvud bär prågeln af förstånd, djerfbet och lugn; bennes röst är den mest klangfulla, ljudstark och sammetolen tillika: det finnes icke i detta ögonblick vid teatern en vackrare röst och som mera egnar sig att uttrycka den ömma pessionen, den lug na smärtan, resignationen anda in i döden. Ristori! man kan icke jemföra henne här med någon. Ev jemförelse är i sjelfva verket omoj ig. Vi ega en ojemförlig tragisk skådespelerska, Halien eger också en. bvorföre jemföra den ena med den andra? Den ena är en fransyska af Corneilles stam, den andra en italienska af Alfieris familj: den ena tillhör historien, hon vill befalla och styra; den andra tillhör elegien, bon vill sörja och klaga. Den ena är skapad för att beAAA. act fatta Upran Ach sJå till med agl013 7014