Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1855, sida 2

naturen, som sangslar hennes öga. Dessa herrliga stunder, hvilka så många tröga menniskor förspilla utan att njuta, använde löjtnant Patrick antingen till att till häst genomströfva de vackra allåer, som beskugga vägen till Callao, eller alt till fots vandra på sluttningarna af bergen, hvilkas ryggar höja sig amphitheatraliskt på stadens östra sida. En morgonstund var han ute på en sådan vandring och hade bestigit en af de spetsiga bergstopparna. Ett herrligt panorama utbredde sig sör hans blick. Lodratt under honom i en dunkel belysning låg en stor slatt utbredd under morgondaggens perlbesådda matta. Hvita hus med röda tak, omgifna af sockerplantager och grupper af bananastrad, tillkannagåsvo öfverallt menniskans närvaro i denna rikt valsignade dal. Bakom det odlade landet höjde sig ännu öfver den fuktiga sandmarken några palmträd, törnbuskar och grupper af bruna piltråd; derpå följde de gula sandstrackorna, som förlora sig i hafvet, der de bilda landtuddar och halföar. Detta omvexlande landskap har till sin yttersta gråns det lugna hafvets spegelklara böljor och till förgrund de mörka, vulkaniska klippor, som äro splittrade af mångfaldiga jordbäfningar. (Forts.)