Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1855, sida 1

Patricio? Hon är ifrån ert land, ty hennes hår är blondt. Hvilken frisk hy, hvilken vänlig och mild blick ... jag är så brun! det är ej min skull, sådane se alla flickor ut här i landet. Säg mig för ro skull, hvad heter denna vackra dam? — Det är min syster, svarade löjtnant Patricio i en allvarsam, nästan sträng ton, och han sökte att få albumet ur Rositas händer. I o— Vänta litet, sade Rosita, låt mig se riktigt på detta porträtt; hon liknar er, cabellero, det är edra drag, ert ansigte ... hvad hon är vacker, er syster! Gif mig det porträttet. i Det ar allaredan förmycket, att jag låtit er se det, svarade don Patricio och tillslöt albumet. Om min syster visste, att jag utsatte hennes bild för en frammande, obekant perSons blickar ... hon skulle aldrig förlåta mig det. I vårt land, sennorita, tillåta de unga flickorna sig ej att upplyfta sina ögon till de unga herrarne, när de spatsera; de lefva mycket tillbakadraget och undvika hvarje steg, som ... — Hvilket besynnerligt land! inföll Rosita. U Eit land, sennorita, der mödrarna strängt bevaka sina döttrar, och hvarest de unga slickorna ej osorsigtigt aslagsna sig från sina mödrar. Vänd ni också tillbaka till er mor, och