Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1855, sida 1

—— —— — — — — ———— och hoppar omkring öfverallt, bestandigt qvittrande. I Det oväntade besöket hade bragt den unge I löjtnanten helt och hållet ur fattning. Ait läta Rosita känna det opassande i hennes uppsörande och läta henne en gäng för alla sörstå, att man ej på samma sätt kan komma in till en gentleman, som man kommer till en grannqvinna, utan något annat ärende än att pladdra, det tycktes honom det enklaste och lattaste i denna sak; men han talade ej tillräckligt slytande spanska, och derföre var han i förlägenhet, huru han skulle ställa sitt speech. Medan han letade ester passande ord till att begynna med, satte sig Rosita helt ogeneradt vid hans bord och öppnade ett album, som låg derpå. — Låt det ligga, sade don Patricio temligen torrt, och jag vet i sanning ej heller, hvad ni egentligen har här att göra. Jag lår be er gå, sennorita; jag har något att skrifva och sedan har jag en visit att göra. — En visit? ... hos hvem? frågade den unga flickan. — Jag ber er ännu en gång, sennorita, lemna mig, jag önskar vara ensam. (Forts.)