Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1855, sida 2

—7 ursdtiag UM 11947 EHM 44747774 Ö! rr R)Lir gåti bestraffning för begagnandet af lif,sarliet vapen. I Beträffande åter det brott hvarför han nu var anklagad, törwälte Svensson, att när han ifrågavarande ofton kommit gående på vägen i sällskap med några bekanta, hvaribland hans vård, förre biyggaredrangen Andersson, hade han mött Larsson, som Sven-son igenkände, sedan han träffat honom aftonen förut på ett dansnöje vid Kusttorget. Med anledning häraf bade Svensson, under det hans sällskap gått vägen framåt, stannat och tilltalat Larsson, som han bjudit att inta ga en snaps på Hallbecks värdshus, der Svensson och hans kamrater nyss förut innevarit. Sedan Larsson vägrat att antaga bjudningen, tillfrågade Svensson honom hvad klockan var, då Larsson tog upp sitt ur, men i d-tsamma tog Svensson uret utur Larssons hand, hvarvid han vände denne omkring, hvilket hade till följd att när Larsson ville återtaga uret, föll ban omkull och blef liggande på vägen, enär han var ankommen af starka drycker. Svenss n deremot begaf sig framåt vägen för att åter träffa sina kamrater, men som dessa icke syutes till, gick han in på en äng, der han lade sig att sofva några timmar, hvarefter han vandrade hem, der värden underrättade honom att polisen redan sokt efter honom. Värden hade eme lertid tröstat honom med att ,det icke vore så farligt, han borde likväl straxt begitva sig i förväg på resan till marknaden, så skulle några af vännerna snart komma efter, hvarpå samtliga sällskapet ville besöka Uddevalla, der man boppades ,att göra affärer i hästar. värdens goda råd följaes också, ty Svensson begaf sig genast till Ahle härad, der kamraterne skulie sammanträffa med honom, men emellertid blef han här aripen, hvarigenom hela marknadsspekulationen gick upp i rok. Tilläggande Svensson att han vid tillfället varit rusig, eljest hade han visst icke sprungit bort med uret, som honom ovetande kommit att föjja med ända till Ahle bårad. Kostlig historia! Malsegaren anmärkte härvid att han väl varit på ett dansnöje vid Kusttorget aftonen före den, då han blef sårad, men att ban dervid icke bemärkt Svensson. Beträffande dennes uppgift att målsegaren vid våldets begående skulle ha varit berusad, förklarade ban detta helt och hållet sanningslöst, liksom han icke trodd att Svensson då varit fullk, som denne föregifvit. Uppgifvande målsegaren derjemte att han inköpt uret i Amerika för 16 dollars. Af upplysningsvis hörde personer inhemtades, att när Svens-on träffat Larsson på vägen, hade han tagit honom om halsen hvarvid ban tryckt honom intill sig och sedermera knuffat omkull honom, hvarefter Svensson sprungit sin väg, men en bredvid vägen boende hustru, som åsett detta, hade då målsegaren kommit till henne och beklagat sig öfver våldet och att han blifvit rånad, tillropat den flyende, ,hvad gjorde du nu, vi känna dig nog. Flere personer, som i detsamma tillkommit, hade frågat målsegaren om ban kände rånaren, hvilket denne nekande besvarat, hvaremot han uppgifvit att karlen varit klädd på sätt förut bhfvit nämudt, då Nere yttrade att det säkert varit Svensson. Under tiden hade denne kommit springande forbi sina kamrater, hvilka skiljdes nån honom nar han råkade Larsson och som hunnit fram till Svenssons bostad, der han rusade uppåt gården, utan att stanna, ehuru kamraterne tillropade honom att invänta dem. En stund derefter insann sig pohsen uti S:s hemvist, men då var ban sin kos. Ingen af dem som vid deta tillfälle sett Larsson och Svensson hade funnit nägondera berusade. Efter hvad sålunda förekommit öfverlemnades målet för ransokningens vidare fullfoljd till Safvedahls häå radsrätt. hvaremellertid S. skulle förvaras i länshäktet. I tisdags på afronen bade ordvexling uppkommit på ett marketenteri i förra Yvongska huset vid Tyg gårdsgatan, mellan åkaredrängen A:ders Olsson och vedsågaren Carl Fredrik Ny-trom. hvilket slöt så att den förre blef skuren i ansigtet af Nyström, som väl sökte undkomma, men sasttogs och uppfördes i polisvakten. Vid ransakningen inför poliskammaren sistl. thorsdag, berättade Olsson om tilldrage sen. att då han ifragavarande afton a berörde ställe intagit sin måltid, bade Nyström dit iokommet och frågat hvad för oväsende der hölls, hvartill O sson svarat att ban icke förnummit något sådant, bvadan Nyström borde bälla sig siilla och icke soranleda gräl. Detta oaktadt hade denne tortsarit med sitt p at, då Olsson slutligen körde ut houom. Eno stund derefter hade Nyström åter inkommit, då han yttrade att dem emellan icke skul le vara någon ovänskap, hvarvid han liksom strök (Olsson öfver ansigtet med handen. Ögvnblickligen derefter fann Olsson blodet föda nedför ansigtet; hva dan han tillropade närvarande personer att icke låta Nyström komma undan. lolemnande derjemte Olsson nu en af kisurgen Eulundh utfärdad attest, hvaraf inhemtades, att när Olsson den 12 på morgonen infunnit sig hos honom, hade Olsson i ansigtet trenne blodsår, neml. ett å högra kinden om 1 tums längd och ett å öfra läppen, 2; tum långt och 3 linier djupt, samt ett å veustra kinden, 1 tum långt och I linia djupt, bvilka sårnader tycktes ha tillkommit genom nägot skarpt skärande instsument. Tilltalade Nyström förnekade ait han tillfogat Olsson dessa blodsår. påstående att Olsson erhållit dem då han körde ut Nyström, enär några glasrutor i dörren under detta krakel blifvit sönderslagna, hvarigenom Olsson säkerligen sårat sig sjelf i ansigtet. I öf.igt skyllade Nyström på Olsson, som han tillvitade att ha vällat uppträdet. Af undersökningen i öfrigt upplystes att Nyström icke allenast varit orsak till grälet u:an äfven öfvetsallit Olsson, som derför kört ut honom, då några glasrutor blifvit sönderslagna i dörren. Något derefter hade Nyström återkommit, hvarvid han yttrat nåsera ord till Olsson, som han tagit i ansigtet I samma ögonblick hade denne utropat: Aj, ban skar mig, tag fast honom. Nyström blef härpå fastän hon sökte att undkomma, gripen och afförd till vakten, men dessförinnan försummade man att afvisitera honom hvilket också hade till följd att man icke kunde få reda på unif-en eller det instrument hvarmed han sårat Oisson, hvilket ban troligen kastat från sig på väen till polisen. Emellertid utröntes med full visshet att Olsson icke blifsit sårad genom nägra glasskärfvor, som Nyström påstått, ty såsom man af föregående finner, bletvo rutorna krossade när Nyström kördes ut af Otsson, som då ännu icke erhållit någon skada, utan först sedan Nyström åter inkommit i rummet. Målet remitterades och Nyström förklarades skyldig att genast trada i häkte. Sjöröfveri och mord i Stockholms skärgård. Lördagen den 8 September iokom till öfverståthälla reämbetet för polisären er i Stockholm genom optiska Ar 8 mo nnan dat Marsätra tolegrafsta