Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1855, sida 2

jande dräng via nåluaun Anders AUUETSSOU, ITAH utt stianstad, drunknade i strömmen straxt bredvid förutnämnde ångfartyg. Andersson, som ämnade ro Anna Sundstedt öfver strömmen, hade redan hjelpt henne ned i ångfartygets båt, då de genom någon oförsigtighet togo öfverbalancen och båda fölo i sjön. Efter någon stund lyckades man väl att upptaga dem, men lslösa: de voro då bårdt slutne till hvarandra. HERNÖSAND den 6 Sept. Tvenne cngelska örlogsångfartyg, fregatten Retribution, kapt. Fischer, och Dragon, k pt. Stewart, hafva under den sistförflutna : veckan anbrat på vär redd. Ombord å det förstnämni da skeppet befann sig kontre amiralen Baynes. De båda fartygen afgingo i går på aftonen. Olslvannämnda besök gaf anledning till en särdeles glad och minnesvård fest härstädes. De båda fartygens officerare hade nemligen tillkännagifvit den välvilliga afsigten att här auställa en bal och till densamma inbjuda åtskilliga stadens innevåvare, samt för detta ändamål redan börjat vidtaga några nödiga anordningar, — då, efter erhållen kunskap härom, stadens innevånare, på derom väckt förslag, medelst sudacription talrikt förenade sig om det beslutet att, i st. s. antagandet af främlingarnes vänskapliga inhjudning, sjelfve förekomma dem med en dylik. Amiral Baynes kunde, såsom för tillfället opasslig, icke bevista balen; men de båda fartygens chefer och med dem omkring 20 dels officerare, dels civile embetsmän, kadetter m. fl. insunno sig. De många, till en del ovanliga, uniformerna, de muntra och högljudda samtalen på flera språk, och framför allt den liflighet och energie. hvarmed de-sa raska Martis söner — af hvilka de flesta för ej längesedan tumlat om i blodiga lekar med den Moscovitiske fienden, och som derom på sina bröst buro glänsande vittuesbörd — nu hängåfvo sig åt dansens fredliga och upplifvande nöjen och med lika huriighet svängde om med de nordiska tärnorna: allt detta framtedde ett omvexlande och fargrikt skådespel af den mest lifvande effect. Dansen fortfor till omkring kl. 2 på natten, och man medgifver allmänt, att en muntrare afton sällan här firats. Det torde böra tilläggas, att gästerna sjelfva ombesörjt dekorationerna i danssalongen. Dessa voro ock utförda i äkta örlogsmannastil. I salens fond var anbragt en sol, sinnrikt och smakfullt sammansatt af blanka sablar, med en gyllne krona i midten Väggarne voro rikt draperade med de flesta natieners flaggor, bland hvilka den Svenska för tillfället intog hedersrummet, samt dessutom prydda af åtskilliga militäriska ornamenter. Det hela erbjöd en lika vacker som sestlig anblick, och bidrog att öka den allmänna belåtenhet, som lifvade det talrika sål skapet (ungef. 130 personer) och som troligen bos de fleste deltagande esterlemnat ett angenämt och varaktigt minne FILIPSTAD den 7 Sept. Vid Bådstufvu-Rätten härstädes har några gånger och sednast i Måndags handlagts ett s. k. tullmål, hvarvid ett par Morakarlar, Lund Anders Andersson och Håll Pell Persson blisvit, efter inkommen rapport från en gränsridare Sundborg i Borangen, Dalby s:n, tilltalade för tullförsnillning af tobak och, ehuru målet ännu på långt när ej är afzjordt, tro vi detsamma ändock för dess egna beskaffenhet skull intressera läsaren, hvadan vi härmed delgifva detsamma så som vi under rattegången uppfattat det. Beslaget verkställdes förl. vinter af ofvannämnde Sundborg; som för twillfället var ute på bevakning i trakten kring Borangen, belägen på gränsen af Norge, och lärer tiligått på så sätt att då Sundborg, åtföljd af biträden, posterade efter allmänna landsvägen som går genom Dalby socken, varseblef han 3 ne Daluarlar med hvar sit lass och på tillf-ågan uppgåfvo de sig komma från Grundsets marknad i Norge, bvarefter Sundberg vidare tillsporde dem hvad saker de medförde och om de ullafventyrs medhade något conffscabelt gods? Härpå erbölls till svar att så ej vore förbål landet, utan bestodo varorna endast af skinn och dy likt och allt i så små qvamiteter, som de enligt tullsörsattningarne egde rätt att fragta. Härmed lät emellertid Sundborg sig ej nöja, utan tilisade dem, å tjenostens vä nar, att öppna lassen (slädarne voro nemligen försedda med luck samt lås), hvilken tillsägelse de ock efterkommo, då vid verkställd visitation i bot ten på tvenne sladar påträffades en låda Norsk tobak i hvardera, hvilket Sundoorg an-åg vara mer än de enl. tulltörsatiningarne egde rått att tuulfritt införa, hvarför han till-ade dem att vända med lassen och vara honom följaktige till det straxt invid belägna Ledafors bruk, for att väga densamma: mot detta protesterades väl i början, så att handgriplig till-ättavisning slutligen fözmå sde de tredskande att åtlyda tillsägelsen. Framkomne till Ledafors uppvägdes tobaken och befanns hvarje låda innehålla mellan 30—40 skälpund, forutan ytterligare 30 skålpund, som lago förvarade i en säck, hvilket alltsammans, tillika med hästar och åkdon samt öfrige effekter, anhölls under beslagsan språk och, seden Sundborg förskaffat ett par personer för att fragta lassen, fö passades desamma till härv. tullkammare. Men bast du mir gesehen! I stället för att fortsätta vägen hem, som Dalkarlarne uppgäfvo för gränsridaren sig ämna,, begåfvo sig dessa i slället efter de med lassen afsände personer och efter några mils väg påträffade dem, då endast en af Dalkarlarne, Luad Anders Andersson. visade sig och helt beskedeigt bad dem få åka med till Filipstad för att der sjelf taga närmare kännedom om buru saken skulle oslöpe. Ej avande någon list häri, bifollo de hans begäran och ingingo likal-des på hans proposition att ianan resan vidare fort attes, skulle de låta hästarne hvila en stund och de sjelfva på in i en närbelägen gärd för att erhålla förfriskning, hvilken den slu-e Dalkarlen ock visste att anskaffa i rikt mått. Sedan detta var verkstäldt och sällskapet muntra och glada skulle bege siz ur stugan för att fort-ätta resan, gjordes den upptäckten, aw såväl hästar som lass voro — puts väck! och ingenstädes att finna, hvarför de af Sundborg l-jde personerne åter måste bege sig tillbaka till Borangen, hvarest de omtalade buru fifgt de blifvit lurade af den listige Dalkarla Emellertid bar nu Sunddorg yrkat ansvar å Lund Anders Andersson härför och tilltror sig äfve kunna bevisa att hästarne och lassen blifvit på hans tillstallning bortstulna, hvilket ock är ganska troligt, men det oaktadt ej lätt att lagligen bevisa. Lund Anders Andersson nekar naturligtvis till angifvelsen och bar å sin sida yrkat ansvar å Sundborg för begånget tjenstefel, som skulle bestått deri att han vid beslagstilsfället i stället för att uppvisa sitt tjenstetecken framtagit en en half aln lång piska och med densamma tilldelat honom flera slag; äfvensom han yrkat ersättning för de bortkomna hästarne och lassen. — Huru detta slutligen kommer att aflöpa skall bli roligt att få se. Rättegångsoch Polissaker.