0 ——— — —— asventyr, och hvilken ni tror det vara er pligt alt gifva några goda råd i förbigående; jag får således fråga er, hvad intresse ni kan hysa för en ung flicka, som ni sjelf tror vore i stånd att: antasta en främmande på öppen gata? — Det intresse man har för ett barn, som man ser leka med faror, svarade don Gregorio. Denna unga flicka är hvarken fräck eller fjollig; men som så många andra vid hennes ålder störtar hon sig, utan annan ledsagare än sina uppvaknande lidelser, in i en verld, som ler emot henne, och hon är dessutom ett landets barn. Och ni, som är en förståndig man, men ej har någon erfarenhet att känna de snaror, som omgifva er, ni är redan en medskyldig uti de illusioner, som förderfva detta unga hjerta. Hon har låtit er erfara sina känslor, och ni bar svarat derpå ... Ni har gjort det utan att veta det, och derföre ursäktar jag er; men för framtiden rekommenderar jag er mera forsigtizhet. Gif ej här i landet en enda real utan att känna den hand, som emott-ger den; ty en god afsigt kan föra till de beklagligaste resultater. Det föll sig alldeles ej svårt för don Patricios minne att finna förklaringen till dessa ord; som gjorde ett dubbelt intryck på honom. Han kände sig föga smickrad af att hafva tilldragit