Rosita. Bomantisk berättelse från Peru, af Theod, Pavie. Ötversättniog. (Forts. sr. N:o 214.) — För fan! asbröt Patricio henne, att komma hit in i huset och tigga, det är dock något starkt! Der, gamla, tag detta och kom sedan ej mer igen. Han gaf henne ett litet guldmynt; inviradt i ett papper, som han tog upp ur fickan, och sköt henne derpå sakta ut igenom dörren, i det han sjelt gick ned för trapporna ut på gatan. Tia Dolores, som var belt sorbluflad ofver en moltaguinvg, som på en gång var s kall och likval så hbera!, följde honom med 6 gonen och sade uuder det hon skakade på hufvudet: — Det kallar jag, minsann, en riktig kavaljer! Blott skada, att ban så dåligt sorstar landets språk.