Styckegods. KHinkig snterpeliation. Vid H.M. Konungens resa från Norge tilldrog sig under uppehållet i Carlstad följande lustiga bändelse: Sedan konungen och prins Oscar tagit plats i vagnen, framträdde en bondgumma på dess venstra sida och frågade, i det hon vände sig till prins Oscar: må tro det skall bli ufre i landet; kärn min ad suldat. och jag skulle derför allt gerna vilja vetat? Prins Oscar, som icke rätt uppfattade frågan, lät henne upprepa densamma, hvarpå han svarade henne nekande. Emellertid hade II. M. märkt att något förefallit och frågade derför prinsen hvad gumman vil!e, samt vände sig, när han derom fått besked, med ett vänligt småleende till soldathustrun, yttrande: Det är svårt att veta, min gumma lIilla hvarpå han befallde att gifva henne ett litet penniogebelopp och vagnen rullade sin väg, under hurrarop. blandade med skratt öfver den naiva frågan. V En rask fjortomåring Från Dyro i Norge berättas sö jande: I medio af Augusti månad for en båt med trenne man sydöfver Solberg fjorden; midt på denne, som är en half mil bred, syntes plotstigt något svart, som vid närmare påseende befanns vara en björn, simmande ofver tili Senjeon. Vid bäleos annalkande vänder björnen tillbaka mot land: båten vändes efter, och då nalle ser deita, gör han höger om, bereder sig till motstånd, bateljen börjar med väldiga slag af en åra, men denna springer af mot den hårda skallen; en annan åra bar samma öde. Fiendeo är lika käck, och under ett fruktansvärdt tjut kraftigt slå ende med framramarne mot vattenytan, bereder han sig till storm, men en tredje ära öfver hans nacke hindrar företaget; äfven detta v-pen får samma öde som de båda föregående. Förtviflan öfver att hafva sorstört det halfva antalet åror, hvarmed de skulle rädda sig och sin Jåt, och ångesten for det glupska odjur, som tycktes dem redan vara i båten, ehuru det ännu var utanför, bugsande ramen i relingen, betog vårabjeltar allt mod; den ene springer hit, den andre dit, men en liten sjortonårs gosse upptäcker en yxa, och seende honom fatta denna till ny batalj, blitva vära båda hjeltar ännu mer förskräckte, vilja blott få båten derifrån och på intet vis våga mera; men den lille bjelten slutar icke dermed, han vänder akterskottet rakt inpå odjuret, fattar yxan och hugger, med ett väl riktad: slag, nosen midt itu. — En paus följer, huf. vudet sänkes, och förbi är det. Nu växer modet hos våra båda tappre. de kappas om att fatta yxan för att fullständigt krossa hufvudet på en redan död siende. Den aflldne blef uppdragen i båten och visa de sig vara en gammal gråaktig björninna. Ondt exewpel. En sprätt inträdde en gång i ett menangeri med en brinnande cigarr i munnen. 40 7 ) Österrikes officiella tidning. Red:s anmärkn.