Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1855, sida 1

— — — på trabanken och i ro utroka sin cigaretto, stötte han på en ung flicka, som under samtalet med ryttaren hållit sig tätt bakom honom. — Åh, Rosita! utropade han, hvad har du att sköta här, barn? Jo, det Passar sig rätt val för en så ung flicka att Springa omkring i butikerna! Den unga flickan rodnade och drog hastigt den svarta slöjan för ansigtet. Med hufvudet insvept i sin rebozo, som dolde det alldeles, hå bögra ögat när, och figuren omsluten af den såkallade saya af siden med smala veck, slingrade hon sig in emellan folkhopen lik en orm, som försvinner i det tjocka gräset. Angelus hade förkunnat solens nedgång; med aftonens inbrytande blef mängden af de promenerande allt tätare. Omkring springkällan på det stora torget var trangseln af vattenförsaljarne betydlig; de syllde i en hast sina tunnor, hängde dem på sina åsnor, satte sig sjelfva upp och spredo sig kring stadens alla qvarter. Fruktoch tradgårdshandlarne tillropade allt iftigare de förbigående. Det tändes lika många cigarrer, som stjernor på firmamentet. Männerna i si na vida, lätta kappor talade med hvarandra i denna klangfulla och djupa tonart, hvaruti det spanska språket klingar så herrligt. Limarin