Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1855, sida 1

———————— skorna i sin nationaldrägt, som vi oJsvanföre skildrat, med beslöjadt ansigte och gestalten omsluten al en snal, elastisk kjortel, vandrade ogenerade omkring bland grupperna med lätta sväfvande sjat. Det var som på karnevalsdagarne, när dominorne blanda sig i åskådarnes hvimmel, och dock var det en helt vanlig afton i detta besynnerliga folks lif, hvars qvinliga del tyckes begifva sig ut på äfventyr, under det männerna med lugn och värdighet invonta det ögonblick, då en väninna eller en okand stämma tillhviskar och nämner dem vid ljusva namn. De sorlande rösterna och ljuden af sidenskorna, som lätt vidrörde jorden, blandade sig på flera ställen med guitarrernas toner. Främlingen, som munken kallat don Patricio, var snart åter ibland de promenerande. Han hade blott, sör att icke vara så i ögonen fallande och för att vara ledigare i sin gång bland de muntra och lisliga grupperna, påtagit en peruansk ryttaredragt: en hvit poncho med bred bård, bredskyggig stråhatt samt stöslor med långa silfversporrar. Då han inträdde i en cigarrbutik, träffade han åter munken och tilltalade honom genast. — Tillåt att jag tar mig friheten fråga, yttrade han, huru det kommer sig, att jag bar