Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1855, sida 2

Theater. Vi gå nu att, enligt löfte, redogöra för de tvenne nya skådespel, hvilka i förra veckan för första gången uppfördes på vår theater. Vi anhålla vid detta tillfälle att en gång för alla få fästa våra läsares uppmärksamhet uppå, att vi i våra omdömen ingalunda upphafva oss till. målsmän för publiken; det ligger tvertom i sakens natur, att en recensent i en offentlig tidning endast kan uttala sina enskilda åsigter om det arbete han går att bedöma. Gör han sig till regel att efter bästa förmåga och med ovald söka utföra sitt åliggande, så torde åtminstone hans goda vilja i detta afseende förtjena erkännande. Efter denna lilla inledning öfvergå vi till saken, och börja, som sig bör, med det svenska original arbetet Prottning Christina. romantiskt historiskt skådespel i 5 akter, af förf. till Fyra dagar af Konung Gustaf Ill:s regering m. 0. Förf. till ifrågavarande skådespel har dermed skänkt svenska scenen ett arbete af jemförelsevis öfverlägset värde. Vår historia erbjuder ej samma rikhaltiga stoff till dramatisk behandling, som t. ex. Frankrikes eller Englands, och de momenter i densamma, som företrädesvis egna sig deråt, hafva redan med begärlighet blifvit anlitade vid de första försöken att skapa en dramatik på svensk grund. Det gör förf. derföre desto större heder att icke allenast hafva vågat försöket att sceniskt bearbeta en period sådan som drottning Christinas regeringstid, utan, hvad mera år, att på ett tillfredsställande sätt hafva lyckats i detta sitt försök. Detta om ifrågavarande skådespel i allmänhet. Hvad beträffar dess historiska halt, så antyder redan det af förs. använda epithetet seromantiskt-historiskt, att sörf. begagnat den hvarje dramaturg medeisna rättigheten alt i de yttre historiska förhållandena göra de ändringar, som utvecklingen af hans plan fordrar. Dotta måste dock ovilkorligen ske så, att de historiska karaktärerna ej derigenom vanställas. Fråga är huruvida förf. i hvad beträffar framställandet af t. ex. Arnold Messenius, följt denna regel. En annan fordran, som man eger på en förf. till historiska arbeten för scenen är, att han ej framställer kända stora personligheter endast och allenast för att fylla personalens antal. Gör han så, är detta ingalunda riktigt, knappast tillåtligt. Axel Oxenstjerna framträder ej här såsom den store rikskansleren, utan sastmer såsom en biperson, som i en och annan scen yttrar ett och annat ord, men ej i någon väsentlig månn ingriper i handlingen. Räksrådat Bengt Skytte, hvars lif ensamt utgör tillräckligt ämne för ett helt skådespel, uppträder här nara nog som en nolla. Hvad beträffar sjelsva titelrolen, är drottning Christinas karakter ännu i dag, så att säga, en historisk gåta, men sådan den här af förf. blifvit framställd, historisk eller icke, är den tecknad med mästarehand. — Planen för skådespelet är väl genomtänkt, dock synes det ref. att intrigens utveckling fortgår något trögt. Härmed hafva vi ej velat säga, att pjesen är för lång, men — ifall ett sådant uttryck tillåtes oss — för långsam. Språket är utmärkt väl vårdadt, och antager, der det dramatiska intresset så fordrar, en sannt poetisk drägt. Såsom exempel härpå anföra vi Chri stinas tal, då hon öfverlemnar kronan åt Carl Gustaf. I utförandet af tjtelrolen har mslle Kindahl