Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1855, sida 1

— Eftersom ni vill dö, sade han till honom, så skall ni just lefva. Ni förtjenar ej att följa henne. Jag förföljde er för att döda er, men det skall jag nog akta mig för nu, då jag ser alt det ändå finnes något samvete hos er. Gå nu och lägg er att sofva, om ni kan. Sorgehögtiden blir i morgon kl. 11; hela den förnåma verlden deltager deri, och ni får ej fattas, ty det är er man har att tacka för högtidligheten. Kardinal Pezzato höll sorgemessan öfver den döda. Hela staden hade skyndat dit, för att sör sista gången beundra denna tidigt vissnade blomma. Hennes anlete var lugnt och småleende; döden hade utplånat de sorgliga spår som sjukdomen esterlemnat. Tolla var ännu en gång ,den vackraste flicka i RKom. Alla pålvestatens poeter skrefvo poemer till hennes åra: och en hel hop konstnärer anhöllo om tihåtelse att få porträttera henne. De fromma qvinnor, hvilka kommo för att kyssa hennes nakna fötter, ryckte isönder sammetsdrapperiet. Soldaterna, som hollo vakt vid katasalken, kunde ej återhålla sina tårar; det fanns ej en enda, som lemnade kyrkan utan att torka sina ögon. Nadina Fratief gret mest af dem alla. Aderton år hafva försvunnit efter katastrofen i denna historiska dram, som började midt under en bal och slutade vid en graf.