Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1855, sida 1

viga sig vid Amarella, ty sangelset skulle ju hafva skiljt honom från Tolla; men knappt var presten gången, innan han begagnade sig af sin nyförvärfvade myndighet för att skicka sin hustru till Velletri, der hon hade sina slägtingar. Då Tollas tillstånd tog en förtviflad vändning, köpte han en knif och lät välsigna den af påf ven; den var bestämd att dermed döda Lello. Den romerska allmogens knifvar äro försedde med en jernring, för att kunna upphänga dem i baltet; en stark sjader håller igen bladet, men det ar icke spetsigt, ty polisen tvingar knif smederna, vid galerstrasl, att låta en liten rund jerndubbe bli qvarsittande på spetsen af hvarje knissblad. Menico slipade sin knif spetsig mot en sten och gick derefter och köpte sig ett dussin rosenkransar. De som sälja dessa rosenkransar draga försorg om att få dem valsignade. De lägga dem i en låda och sända dem till vatikanen — påfven välsignar dem då i massa. Menico fick sin knif instucken bland rosenkransarne, och tio dagar derpå fick han den tillbaka, välsignad af Gregorius den sextondes eger hand. Det var med denna knif, som han gaf sig att förfölja Lello. Han upphana honom midt på Engel bron och kom just lagom för att se honom springa i Tibern. Han störtade sig efter och bragte honom i land.