Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1855, sida 2

— — sty ckegods. Ett märkvärdigt brottmål har nyligen förevorit vid Köpenhamns ,Kriminalog Politiret, och meddela vi här. efter danska tidningen ,Dagbladet, detaljerna af denna, icke mindst i psykologiskt häuseende, märkliga sak: I Februari månad innevarande år börjades vid ofvan-ämnde rätt en undersökning mot skomakaregesällen Frandseus enka, Maria Christina Sangstrop, som anklagades för att hafva försålt åtskilliga af en möbelhandlare till henne uthyrda möbler och effekter till ett belopp af 475 Rdr (I dansk Rdr2 rdr ras.) Hon var då ännu ej arresterats, och nekade att hafva hyrt möblerna, men sedan fera likartade bedrägerier blifvit anmalde och hon arresterats, erkände hon anklagelsernas riktighet Då hon, som förut varit gift med en snickaregesäll Voss, var misstänkt för att hafva ofängotagit sin bemalde man, som efter hennes uppgift blitvit af henne funnen hangande lislös i deras rum i ett vid en spik i väggen fästadt snöre, som genom en snara var lästadt kring hans hals, riktades nu undersökningen på denna sak. Undersökningen ledde, sedan hon forst falshligen angifvit en annan sasom gerningsmannen, omsider till soljande resultat. Hon har nemligen erkant, alt hon sjelf mördat icke allenast sia osvannamude man, skickaregesällen Voss, utan äfven en hbondtaeerkasmästare i Köpenhamn, X., till hvilken hon stod i intimt förhållande, samt att hafva ingifvit ett af sina barn qv cksilfver och ett anuat, som endast var 6 veckor gammalt, en betydlig qvantitet kamfertsdroppar, för att doda båda barnen, hvilket äfven lyckades. Voss hade en längre tid vart mycket sjuklig och flera gånger legat på ett sjukhus. utan att återvinna sin helsa. Emellertid hade den anklagade gjort bekantskap med den förutnämnde nanautveras-måstaren X., som skall hafva lofvat gilla sig med heune efter Voss dod, hvarigenom hon skulle halva brapts på den tanken att afdagataga denne, hvilket beslut hon utfört genom att på morgupen den 10 Februari 1849, medan Voss ännu sof, obemärkt anbringa ett snöre, som hon tagit från hans i rummet ståenue såg. omkring hans hals och derefter fast sammandraga snöret kring halsen, tilldess hon markte att han var död, hvartill hon slöt deraf, att havs mund öppnade sig och att han ej gat nåsot lifstecken ifrån sig. Det dröjde knappt läng:e än ett par miauter sedan hon lagt snoret kring halsen, innan hon på så satt öfvertygade sig om hans död, hvarefter bon fastade snöret på ea öfver den soffa, nvarpå han legat. andragt spik, för att hålla det spändt och derigenom hindra hifvets möjliga aterkomst. Hon lemnade derpå rummet och begaf sig till X., som blef mycket bestört då han erfor hvad hon gjo lt, och gaf henne penningar för att komma undan. Hon reste också till Odensee, men dessförinnan sälde hon skyndsamt allt, som fanns i hennes bostad. Det visade sig emellertid snart, att sakerna ej tillhört henne, utan varit hyrda af åtskilliga personer, som gjorde anmalan derom. och genom polisens sföraassastande fördes hon tillbaka till Köpenhamn. Hon hänvände sig genast till X., och med 100 Ralr, som han måste gifva henne, betalade hon de olika personer, hvilkas effekter hon sålt, och undgick derigenom vidare ätal. Derester besökte bon ofta X., som ver fader till ett af de omnämnda barnen, men han vägrade att gifta sig med henne. Detta förebrådde hon honom, och han måste ständigt ge henne penningar, hvilka hon stundom afpressade honom genom hotelser att angisva sig såsom Voss mörderska och X. såsom hennes medbrottsling och förledare till denna illgerning. Han hade omsider beslutat sig för att afslå hennes sordringar, och härför beslöt hon att hämnas på honom, som så bittert packat hennes förhoppningar. På en tid då bon antog att han sof middag, begaf hon sig upp på bans rum, i hvilket hon sakta iniåste sig med en nyckel, som hon hade i förvar, och der hon fann X. sofvande på sin säng. Med hans rakknif, som hon visste läg förvarad i en låda, bibringade hon bonom derefter ett djupt sår i halsen och skyndade derifrån. Den 26 Juni hade han funnits i sin säng med ett dylist sär. Den tilltalade bar vidare erkant sig hafva begåti Nera stölder, hvaraf några förenade med inbrott, älv.nsom att hafva förfalskat andras handstil. AÄAAAggnnnnnnnngn — —