Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1855, sida 1

gen död; det var en ren sjal, som mildt och ljudlöst slög tillbaka till Gud. Klostret, som hon helgat genom sitt martyrskap, sände tvenne olika deputationer till grefven för att anropa honom om den ynnest att få behälla benne som en relik, ty folket omtalade henne redan såsom ett helgon; men grefve Feraldi ansåg sig skyldig sin heder att i en praktfull procession låta föra henne till sin samiljegras. Genom sitt inflytande utvecklade han något som ej tillstädjes en gång hvart tionde år. Det blef honom tillåtet att låta föra henne dit med blottadt ansigte, pa en bädd af hvitt sammet och utan någon likkista. Man svepte henne i den hvita musslinsklädningen, som hon hade på sig den aftonen i trädgården, då hon med Lello uppgjorde de första lyckliga planerna för deras framtid. Markisinnan af Trasimeni kom sjelf, oaktadt sin sjukdom, för att kläda Tollas hår så som bon brukade bära det. Från alla trädgårdar i Rom sändes en oändlig mängd af blommor. Processionen lem nade kyrkan San Antonio Abate på Thorsdags alton klockan half åtta för att begifva sig till Apos elkyrkan, der Feraldierna hade sin famijjegraf. Framför liket gick ett långt tåg af olika samfund i hvita och svarta kåpor, alla med sina bankr. Det röda skenet från facklorna föll på den dödas vackra ansigte och syn