Påföljande dag var allt hopp försvunnet och grefv.nnan blef med halft våld bortförd från den dotter, som hon ej mer skulle återse. Tolla låg orörlig och emottog ej längre något intryck al den yttre verlden. Fremmande för allt som omgaf henne, hörde hon hvarken nunnornas böner eller abb la Marmoras välsignelser eller doktor Elys häftiga snystningar. Hon hade bönfallit hos den helige Ioseph att han ville vardigas emottaga henne på en Onsdag: hennes sista önskan blef bonhörd och det var Onsdagen den 17 Oktober vid det första slaget af Ave Maria, som hon ingick till de rättfardiges hvila. Hon utandades sitt lif i en suck så svag, att den knappt hördes af de personer, hvilka omgåfvo hennes bädd. Abbedissan, som inför kardinalvikarion aslade berättelse om dödsfallet, sade: Det var in