Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1855, sida 1

tes upplifva det på nytt. Ett detachement af tjugulyra grenadierer följde efter, dels för att visa familjen Feraldi en heder, dels för att beskydda palatset Coromila. Då man gick ned åt Corso, gick ett hotande mummel genom hela folkmassan, och några facklor kastades framför öfverstens port; soldaterna skyndade att slacka dem. Sorgetåget vek nu af mot Carbognani vägen och inträdde slutligen i Apostelkyra. — Hela platsen var öfversådd med en tat och tyst folkmassa, och icke ett högljudt ord störde Tollas föräldrar och vänner, hvilka greto tillsammans i palatset Feraldi. I det ögonblick då processionen hunnit fram till Apostelkyrkan, kom en postvagn körande med fyra hästar i fullt galopp och blef uppehållen at Menico. En ung man, som sof i ett horn af vagnen, vaknade, såg liktåget, utstölte ett skrik, sprang ur vagnen och ilade bort som en vansinning — det var Lello Coromila. Emellertid hade fö jande tilldragit sig i Paris. Den II:te Oktober firade Cornelia med alla sina vänner vintersaisonens återkomst; man skrattade, spelade och drack omattligt. Rouquette vann femhundrade Louisdorer, och Lello fick sig en bastant hulvunvark. Förmiddagen derpå hade Rouquette gått ut och Lello lag annu. En uppassare i hotellet lemnade tvenne bref. Lello sade att han skulle lemna dem åt Rou