Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1855, sida 1

lonnen under generalmajor Wesselitsky. Den på telegrasberget uppkastade redutten togs snart med ringa törlust af generalmajor Wesselitskys trupper, hvarvid några sångar gjordes. Straxt derpå framkom jag sjelf till denna redutt, för att, i enlighet med planen, sedan jag personligen besett terrängen, gifva den slutliga besallningen i afseende på truppernas rörelse, — då jag plötsligt på vår högra slygel hörde en häftig gevärseld. Detta var ett anfall, som I gjordes af tvenne utaf generaladjutant Reads divisioner mot Fedjuchin-höjderna. Hvilken omständighet som egentligen föranlät denne general att, i strid mot dispositionen och utan att af mig dertill hafva erhållit befallning, företaga anfallet, det kan jag ej uppgifva, då såväl han sjelf som chefen för hans stab straxt derpå stupade. Anfallet hade försiggått på följande sätt: 12:te infanteri-divisionen under generalmajor Martinau framryckte i stormsteg mot Tschernaja, bemäktigade sig brobefästningen, gick öfver floden och vattenledningskanalen på en deröfver kastad handbrygga, kastade sig emot Fedjuchin-bojdernas vestra kulle, tillbakatrangde fienden, och störtade sig, förföljande honom, på ett af 8 kanoner bestående, på spetsen af höjden uppfördt batteri samt satte sig i besittning deraf. Nästan samtidigt härmed gick den till höger om 12:te divisionen marscherande 7:de infanteri-divisionen, under general-löjtnant Uschakows befäl, nedanom stenbron likaledes öfver Tschernaja och kanalen samt bemäktigade sig, sedan den kastat fienden ölverända, det mellersta Fedjuchinbergets första utsprång. Emellertid hade de fiendtliga truppernas antal bakom Tschernaja, genom nya förstärkningars ankomst från Sapunberget, fortfarande ökats. I detta ögonblick insåg jag att saken tog en oväntad vändning, förde fördenskull, uppgifvande venstra slygelns tillernade anfall mot Hasssorthöjden, 5:te infateridivisionen mot stenbron och skickade till venster om densamma mot östra kullen 3 regimenter af 17:de infanteridivisionen, som förut hade besatt telegrasberget. Dessa trupper ankommo vid Tschernaja, då fienden redan med mycket öfverlägsna krafter anfallit T:de och 12:te insanteridivisionerna och tillbakaträngt dem öfver Tschernaja. 5:te divisionen kastade fienden tillbaka från bron och förföljde honom med tvenne regimenter ända till slutet af bergets första utsprång; 17:de infanteridivisionens trenne regimenter störtade sig först genom floden och kanalen, tillbakaslogo de närmast stående siendtliga trupperna från det östra Fedjuchin-bergets yttersta utsprång; men då de observerade 7:de och 12:te divisionernas återtåg, gingo de äfvenledes tillbaka öfver floden. Under det detta föregick hade general adjut. Read stupat; i det jag nu personligen öfvertog kommandot öfver högra flygeln, och då jag såg, att fienden redan framskjutit öfver 50,000 man ) på Hassfortoch Fedjuchin-höjderna samt slätten emellan dem, ansåg jag ej rådligt att förnya anfallet, utan uppställde trupperna på ett afstånd af ett kort kanonskottbåll från floden, venstra flygeln på telegrafberget, högra, bestående af kavalleri, vid foten af Mackenzie-bergets sista utsprång. I denna ställning förblef jag i fyra timmar, i hopp att fienden efter koncentrerandet af sina trupper, skulle gå öfver Tschernaja och anfalla oss i positionen, hvarifrån jag skulle hafva emottagit honom med ett starkt artilleri och sedan anfallit honom med infanteri och kavalleri; men han vågade ej detta, hvarföre jag, då det tillfölje af brist på vatten (bränvin?) ej var mig möjligt att langre hålla mig på platsen, 2— ) Enligt en fången fransk officers utsago, drog fienden, då han märkte vår rörelse mot Fedjuchin bergen, skyndsamt trenne franska divisioner ned från Sapunberget, till hvilka sedan under slagtningen ännu tvenne t:illstötte, hvilka vid stridens början redan stått på Fedjuchinbergen. A — ——