Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1855, sida 2

no, Då DGMAS ett IIYygiigt, osullstandigt sörruttnadt ämne, som — ibland efter sloders lopp — med luften kringföres och förorsakar mycket svåra sjukdomar. Kanaler kunna ock lätt nag verka som kärr, ifall de blifva trögflytande; man undvike således allt, som kan göra dem grundare eller dess vatten mera trögflytande. Ett sådant smittoämne, som också bildas genom i vår tid ovanligt smutsiga gator och gårdar, samt då jord första gången bearbetas, förorsakar vår vanliga frossa, och kan denna sjukdom blott uppkomma genom miasmatiskt inflytande. Detta är dock ett undantag, ty typhus (nervfeber), pesten, gulalsebern, koleran, kopporna, messlingen, scharlakanssebern, insluenzan, rödsoten, egyptiska ögoninslammationen och hospitalbranden kunna, enligt Budge, uppstå såväl genom en miasma som ett kontagium. Hvad koleran beträffar, så smittar den, enligt Lebert, vanligtvis, det vill säga såsom regel genom miasma, således genom luften och blott undantagsvis genom kontagium, det är genom en sjuk eller genom hans slem, stolgång o. s. v. Om miasmerna hafva vi grund att någorlunda säkert antaga, det de äro tunga luftarter, som således hafva svårt att utbreda sig högt uppe i usten. och kunna förstöras genom klor, svafvellsyrlighet, saltpetersyra och ozon; detta sednare är en genom elektricitet, köld eller på höga berg förändrad syrgas samt måhända, ja troligen äfven genom trädkolpulver. Miasmer kunna som nämndt sannolikt ej utbreda sig högt uti luften. Derföre är en sådan eldningsinrattning som på sjukhuset i Mänchen ändamälsenlig. Der nedföres neml. luft reycket högt ifrån och uppvärmes samt insläppes uti sjuksalarne, hvarifrån den förutvarande luften införes i eldstaden, hvarest dess skadliga beståndsdelar uppbrännas. Denna luftvexling sker oupphörligt, så att i sjuksalarne alltid är frisk luft. Låtom oss återvända till tradkolpulvret. Om man, då någon smittosam sjukdom härjar, låter luftvexlingen uti boningen i dess helhet samt boningsrummen sinsemellan blott ske genom en sådan ram med trådnät och deri befintligt kolpulver, som förut är beskrifven, och låter man ofta utbyta det deri begagnade kolpulvret emot sådant, som nyss blifvit glödgadt, så är det mycket troligt att man har större utsigt än annars att ej blisva angripen utaf sarsoten. Orsaken härtill är tydlig, enligt det som förut uti denna uppsats blifvit anfördt. Miasman, som är ett ofullständigt förruttnadt ämne, förruttnar nemligen vid sin genomgång af kolet fullständigt och blifver således förstörd. Visserligen kan ej hela den inträngande luftströmmen genomgå denna reningsprocess, enär fönster och i synnerhet dörrar olta måste öppnas, men om den yttre luften ej alltför mycket får kommunicera med den inre genom vida öppningar, sker dock en betydlig rening medelst nämnde ramar. Uti förstugor, trappor och dylika lägenheter kan och bör ett inkommet smittoämne åtminstone delvis förstöras genom rökning med klor, som bäst utföres på så sätt, att man der ställer kärl innehållande vatten och klorkalk. Man bör på ifrågavarande ställen hafva så mycket klorkalk och vatten på ändamålsenligt satt fördelade, samt så ofta utbyta den begagnade clorkalken emot annan, att det öfverallt på ifrågavarande ställen bemärkes en svag, ej till hosta retande clorlukt. Ramen, som innehåller kolet, bör vara på sådana ställen insatt, att densamma ej gör rummet mörkare än annars; detta är högst vigtigt, ty det osargade solljuset är för vårt välbefinnande mer nödvändigt än man måhända föreställer sig; så t. ex. har James Wylie bemärkt, att uti Petersburg ett tre gånger större antal menniskor blefvo sjuka uti dunkla, på ljus fattiga hus än uti ljusa, åt solsidan belagna boningar. Slutligen får påminnas att frisk luft är någonting alldeles oundgängligt nödvändigt, ty dålig luft befordrar nästan utan undantag allt insjuknande och förhindrar hvarje botande. Ramen eller ramarne hvarigenom luften skall utvexlas och förbättras, intage derföre en lagom stor yta. De böra insättas i fönster, om lagenheten deraf ej blifver skadligt förmörkad, annars uti serskilta öppningar. Innan vi gå vidare, vilja vi nämna några ord, huruvida spärrning emot asiatiska koleran öfvervägande gagnar eller skadar. Oss tyckes, att den öfvervägande skadar, då följande betänkes: koleran smittar och kringsprides, som redan nämndt är, vanligtvis genom luften och undantagsvis genom menniskor. Hvarje betydlig hamning uti handel och produktion, med ett ord hvarje dyr tid förorsakar deremot säkerligen ökad och försvårad sjuklighet, samt förminskar dessutom sedligheten och åstadkommer att mera brott än annars emot eganderätten begås (jemför Österlen Hygieine, sid. 433 —438). Genom karantäner tyckes oss således att vi åstadkomma ett säkert och stort ondt, för att i högst obetydlig grad förebygga ett I