Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1855, sida 2

Januari 1852, samt att ministeren i så fall skulle vara ur stånd att lösa sin uppgift på det enda, efter dess åsigt möjliga sätt. Genom denna förklaring är författningsprojektets antagande gjordt till en kabinettsfråga. Riksdagen är nu försatt i det svåra dilemmat att endera obetingadt antaga författningen, sådan den utgått från regeringen, eller blottställa landet för obehaget och vådan af en ny ministerkris. Helstatsförfattningen, sådan den nu föreligger, anse många af de liberala ej vara i stånd att skänka landet den konstitutionella frihet, som det har rätt att göra anspråk på, eller bereda dess framtida lycka och förkofran. De, hos hvilka denna öfvertygelse är riktigt rotfästad, synas icke af fruktan för ett ministerombyte böra uppgisva densamma. Det är dock en fråga, om icke många i det afgörande ögonblicket gifva vika för den så kallade politiska nödvändigheten, i det de förmena, att någon ministere torde vara svår att finna, som är lämpligare än den nuvarande att lösa den ytterst kinkiga helstatssrågan. En dylik tanka torde hafva bestämt valet i landsthinget al dess utskott till pröfning af utkastet. I detta utskott, som består af 9 medlemmar, hafva invalts i det hela ministerielt sinnade personer. Regeringen har imellertid i denna brytning tagit ett steg, som mycket bör bidraga att lugna sinnena och måhända äfven torde inverka på lösningen af författningsfrågan. Landsthingets möte thorsdagen d. 30 Augusti öppnades nemligen derigenom, att premierministern uppläste en kunglig skrifvelse, i hvilken uttryckligen förklaras, att de medborgerliga friheterna, såsom tryckfrihet, religionsfrihet, församlingsfrihet o. s. v., ej genom grundlagens inskränkning upphört att vara Danmarks enskilta, af dess riksdag afhängiga angelagenheter och skola sörblifva sådana äfven sedan helstatsförfattningen trädt i kraft. I går hafva vi bekommit utländsk post med Hamburger-tidningar af d. 31 Augusti jemte franska tidningar af den 30 och 31 samma månad. Icke mindre franske öfvergeneralen Peliasiers än ryssarnes högste befalhafvares, furst Gortschakoffs fullständiga berättelser om slagtningen vid Tschernaja d. 16 Augusti äro nu synliga i de utländska tidningarne. Det tycks nu hafva blifvit en ordentlig sed hos de ryska generalerna att, när de förlora en batalj eller misslyckas i ett företag, låta någon stupad kollega, som ej mera är i stånd att försvara sig, båra hundhufvudet för deras bockar eller motgångar. Såsom man erinrar sig, fick general Schilder bära skulden för misslyckandet af Silistrias belägring. På samma sätt skyllades nederlaget vid Inkerman på den der stupade general Soimenoff. Nu ser man Gortschakoff tillskrifva förlusten af bataljen vid Tschernaja general Reades instruktionsvidriga förfarande. Enligt öfver Wien ankomna underrättelser från Konstantinopel af d. 25 och från Erzerum af d. 20 har det nederlag, som turkiska garnisonen i Kars vid ett utfall tillfogat Ryssarne varit ganska betydligt. General Muraview, så förmäla dessa underrättelser, hade delat sina stridskrafter och afsändt en detacherad korps emot Erzerum. Turkiska besättningen hade derom knappast erhållit kännedom, förr än den genast anföll Ryssarne natten till den 17 Augusti. Förvirringen i Ryssarnes läger var så stor, att de, qvarlemnande sin hela tross och många fångar, flydde i alla riktningar. Man får nu afvakta närmare underrättelser, för att se om dessa för Turkarne så förmånliga detaljer bekräfta sig. Monitören af den 28 innehåller om den lyckliga vändning, som Turkarnes saker i Asien synes hafva tagit, blott den notisen från Konstantinopel af den 25, att garnisonen i Kars gjort ett temligen lyckligt utfall. Ryssarne ha aflagsnat sig från Erzerum. I Paris trodde man numera, att den österrikiske prinsen, som ankommit till Toulon, ej skulle utsträcka sin resa till Frankrikes hufvudstad. Det ministeriella engelska bladet ,Morning Post berättar nu med bestämdhet, att franska a l11113 a