halt lÖr ait lO0Tmerå Sia. Mn LOUIAVCLTULA IIA. de blott dragit sig tillbaka på sin bakom uppställda huvudkorps. Knappt visade sig Ryssarne på kullens topp, förran de blefvo emottagna med en mordisk karteschoch gevärseld. De började att vackla, men trängda af sina bakom framstormande kamrater, måste de åter framåt ett par alnar. Detta var det ögonblick, då Fransmännen under ett högt härskri rusade på dem. De gjorde högerom och lupo ned för kullen om möjligt ännu hastigare, än de kommit upp på densamma. beras massa var så tät, att icke alla kunde rädda sig. På denna punkt blefvo öfver 200 af dem tillfångatagna, under det kullens sluttningar och stranden betäcktes med deras döde och ån samt vattenledningen fylldes med deras lik och sårade. Sardinska och franska artilleriet anstälde dessutom stora förödelser i de sprängda kolonnerna. Hvarje skott träffade sitt mål. Det var en fullständig flykt. Fransmännen drefvo dem öfver slätten framför sig. Deras nederlag var så fullkomligt, att de på denna sida ej vågade företaga något mera. Icke så vid bron. Oaktadt sina svåra förluster, samlade de der sina sprängda kolonner och försökte, sedan de dragit till sig sina samtliga reserver, ett nytt angrepp. De satte ännu en gång öfver floden och vattenledningen samt stormade ännu en gång uppför höjderna, men Fransmännen voro nu i bättre författning att emottaga dem och deras hårdnackenhet bidrog att öka deras förluster. Man såg dem snart i alla riktningar fly för Fransmännen och dermed var det slut på fiendens sista anfall. Han började nu sina vanliga förberedelser till återtåg, i det han lät sitt artilleri avancera och öppnade sin eld ur 3 batterier hvardera af 12 kanoner, hvilka nära hela tiden varit aldeles overksamma, under det hans skiljda kolonner sökte samla sig bakom den uppstigande terrängen, som drager sig emot Mackenziehöjden. Sardinarne, som efter sin förpoststrid inskränkt sig till att understödja Fransmännen med sitt präktiga artilleri, började nu att framrycka öfver vattenledningen och drefvo de ryska skyttarne ur deras positioner vid ån samt ryckte efter den flyende fienden bort emot högslätten, men blefvo snart återkallade, emedan generalen ej hade för afsigt att angripa denna. Slagtfältet erbjöd en gräslig anblick, synnerligast vid vattenledningen, hvarest Ryssarne, tagna i flanken genom de Sardinska batterierna, hoptals ofta nedstörtats i ett djup af 20 fot. Fransmännen traslade ofördröjligen anstalter att bort-kaffa de ryska sårade och lade dem, tills sjukvagnarne ankommo, under tiden på den fria platsen bredvid bron. Knappt bemärktes detta af Ryssarne, förrän de, liksom vid föregående tillfällen, barbariskt riktade sina kanoner på denna fläck. En rysk soldat, som sårad släpade sig fram på marken, tillfrågades vid detta tillsalle af en herre, som kunde tala ryska, hvad hans tanka vore om detta hans landsmäns beteende? -De prygla oss — svarade han — när de hafva oss; intet under, att de vilja göra oss ondt när vi äro på väg alt befrias ur deras våld.s — — — be fångne säga, att äfven reserverna deltagit i slagtningen. Mig sjelf berättade en bland dem, att han hört till sista reservbataljonen; före slagtningen hade furst Gortschakoff för soldaterna uppläst ett bref från kejsaren, hvari denne uttalar det hopp, att de liksom i fjol skulle taga höjderna vid Balaklava; till slut hade en mängd bränvin utdelats. Infanteriet hade bekommit rikliga portioner deraf; artilleriet deremot blott sina vanliga portioner.Korrespondenten till Daily News skrilver: Det skådespel, hvilket erbjöd sig vid åns stränder nedanför kanalen, var öfver all beskrifning gräsligt, vida gräsligare än ett slagfälts vanliga rysligheter. Vattenledningen sjelf var tillstoppad genom liken efter de fallne, af hvilka utan tvifvel de fleste lesvande nedrullat srån höjden och funnit hvila i det gyttjiga vattnet; sönderbrutna gevär, tornistrar, patroner eller mörkröda flackar på den hvita kalkartade sanden betecknade ofta ensamt punkten, hvarest de först fallit och hvarifrån de ögonblicket derefter nedstörtat i förderfvet. Många hade stupat, sedan de klättrande uppnått kanten af vattenledningen och innan de ännu kunde öfverskrida densamma, och desse, om de icke uppehöllos af buskarne, rullade ned på slätten, bröto under vägen af sig armar och ben och lågo der utstötande ångestskrik och bönföllo oss att döda dem för att göra ett slut på deras lidanden. Aldrig har en mensklig blick fallit på gestalter, hvilka voro så stympade och vanstälda som dessa olyckliga menniskor, hvilka lågo der och vredo sig i sina blodiga trasor, ansigtena så betäckta med lefrad blod och cam, att icke makan, icke modren skulle hafva igenkänt maken eller sonen i denna fasaväckande klump af menniskokropmar Nå ara anm dö msn oo aAa om