Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1855, sida 1

Mademoiselle Cornelias älskare hade så brådtom, att han öfverlemnade ät Rouquette att lasa sina bref. Den I:ste Oktober gjorde Cocomero ett betydligt sramsteg i Amarellas ynnest. Han lemnade henne en asskrist utaf det fruktansvärda brefvet af den ll:te Augusti, hvilket han sjelf, efter Nadinas diktat, kopierat öfver 20 gånger. Förtjust öfver att vara i besittning af det vapen, som kunde mörda hennes unga fröken, öppnade hon omsider sitt hjerta för Neapolitanaren. — Tro ej, sade hon till honom, att det är af egennytta, som jag stannar qvar här; det är en långt ädlare passion som fångslar mig — det är hat! Då ni sett mig tillbakavisa de mest lysande anbud, så har ni lätt kunnat tro, att det skedde för att få en ännu större hemgilt. Nej, min vän, ty hvad skall jag med en hemgift då jag ej har någon man? — Det kommer nog. Pengar locka friare, liksom korn locka sparfvarne, och man har säkerligen aldrig i romerska historien hört omtalas, att en flicka, som haft en god hemgift, dött som gammal jungfru. — Ja om jag ville taga den förste bäste. Men då man blott har tankar för en enda! Amarella berättade nu med största utförlighet att hon höll af en person, som ej besva