Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1855, sida 1

(Forts, ir. N:o 205.) Om Du såge Din Tolla, så skulle hon uppväcka Ditt medlidande. Jag ler icke mer; jag sofver endast föga, och då jag slutligen faller i sömn, vacker jag på ögonblicket upp igen. Hvarje dag ligger jag framför den heliga Jungfruns fötter och ber henne hjelpa mig. Olta stiger jag upp midt i natten och anropar under tårar vår Herre om barmhertighet; emellanåt är jag nära att qväfvas af gråt. O, kom för all del snart, om Du vill att jag skall lesva. Jag har lidit nog, jag kan icke mer; jag känner att mina krafter äro uttömda: om man kunde dö af sorg, skulle Du för längesedan förlorat Din Tolla. Men var lugn: krafterna kunna svika mig, men icke modet. Man skall förr misströsta om mitt lif, innan jag skall tvifla på Din redlighet och trohet; min tillit till Dig och Dina löften tager jag med mig i grasven. — —