Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1855, sida 1

Markisinnan gick tyst och tog på sig sin hatt och schawl, hvilka hon aftagit då hon inträdde. — Vänta på mig, sade hon, jag vill tala med öfverste Coromila. Hon sade dessa ord i en ton som då en lisdömd . säger till sin bödel: jag är färdig. Hennes son och hennes vänner läto henne gå utan att yttra ett ord till henne och utan att göra en rörelse; Pippo kände hennes motvilja mot öfversten, och grefvinnan Feraldi anade hvarifrån den härrörde; enhvar kände att hon genom detta enkla och anspråkslösa steg fullbordade en martyrgerning. Hon inträdde i palatset Coromila några minuter efter sedan öfversten återvandt. Han ämnade just sätta sig till bords, då man för honom anmälde detta oväntade besök, som helt och hållet beröfvade honom aptiten. Han dolde sin förlagenhet under en tvungen hösllighet, och framsatte en stol åt markisinnan. — Pietro Coromila! sade hon till honom. Ni måste inse att det fordras mycket vigtiga bevekelsegrunder för att jag efter mer än tjugu års förlopp skall komma. hit och uppsriska min sorg samt edra somvetsqval. — För tusan, tänkte öfversten; skulle den vackra Assunta ha ledsnat på att vara enka