palm den 22 Sept. 1854 förde och nu föreviste protokoll, enligt hvilket Berggren uppgifvit, att han blisvit af f. d. fångpredikanten Heimer förledd att angifva Bruno såsom den der Berggren misshandlat. I anledning deraf, att Berggren vid mönstringen äfven klagat deröfver, att rådstufvurättens i Warberg utslag af den 3 Okt. 1854, hvarigenom Berggren blifvit fälld till ansvar för förutnämnde stöld, icke blifvit honom delgifvet förrän efter besvärstidens utgång, skulle på bevakningsbefälhafvaren Palms anhållan här antecknas, att Berggren, på sätt rådstufvurättens protokoll ock utvisar, genast efter utslagets askunnande förklarat sig nöjd med detsamma, hvartill Berggren åter nu sade sig varit förmådd af Bruno, som för sådant ändamål berusat hopom med bränvin. I anledning ef Berggrens uppgift att ban blifvit misshandlad på rummet, tillkännagaf löjtnant Palm, att han gifvit förmannen på rummet n:o 4, fången n:o 277 Per Persson, noga föreskrift, att Berggren ej fick derstädes på något sätt missbandlas, samt anböll att Persson måtte förekallas för att derom lemna upplysning. Berggren uppgaf rörande den bonom derstädes öfvergångna misshandling, att, då han inkom å logementet n:o 4, hade lifstidsfången Kantzler kullslagit Berggren, lagt knäet of-er midjan på honom och satt handen på hans strupe, under uttryck: du skall bekänna, hvarjemte fången n:o 68 Sanvdbeck äfven misshandlat Berggren, tilldess ordvingsmannen å rummet Per Persson befriat houom ifrån dem. Forts.