nenza, hvarje fruktlöst steg, anser jag mig böra öppet för er bekänna Lellos sednaste förseelse. Han är kär i en annan. I trots af alla monsignore Rouquettes förmaningar, hvars dygder äro er väl bekanta, har han förälskat sig i en theaterdame, som intill detta ögonblick redan kostat honom inemot tvåhundratusen francs — ungefärligen hela fröken Feraldis hemgift! Nu, då ni vet allt, må ni sjelf afgöra, om det ej vore rent al en grymhet att hålla en ung flicka, hvars älskare blott tänker på att roa och ruinera sig, inspärrad bakom ett klostergaller. Då öfversten var gången skref furst Odeschalchi till grefven: Jag har ej kunnat genomdrifva något. Kom till mig i afton vid Ave-Maria tillika med Hans eminenz kardinal Pezzato; vi skola då hålla rådplägning tillsammans. Menico, som väntade ute i förmaket, emottog brefvet af furstens kammartjenare och skyndade dermed i sporrs reck till palatset Feraldi. Tollas familj tillika med markisinnan och Pippo utbröto i tårar då de läste det. (Forts.)