foratt besätta Drumsö; men emottagen med en välrigtad gevärseld från de på stranden uppförda logementerna, såg han sig, ej utan förlust, nödsakad att draga sig tillbaka. Kl. 2 e. m. upphörde de siendtliga fartygen att beskjuta ön och aflägsnade sig i rigtningen mot Mjölkö. Från kl. 10 f. m., efter den första på Lilla Östra Svartö utbrutna eldsvådan, utgjorde centen af våra försvarsverk, d. v. s. fästningen Sveaborg, hufvudsakligen målet för fiendens skott. Då han omöjligen kunde vinna någon asejord fördel mot våra sastningsverk och batterier, visade det sig tydligt, att han sökte begagna sina kanoners betydliga skottvidd, för att, såvidt det lät sig göra, utan att nås af våra skott, antända och förstöra byggningarne i fästningen, hvartill de der befintliga trähusen och de stora, tre våningar höga, ohvälfda husen erbjödo honom ett ypperligt tillfälle. Anande denna afsigt hade jag redan vid stridens början befallt, att våra batterier blott då skulle svara, när de fiendtliga skeppen komme så nära, att vår eld kunde tillfoga dem skada. Denna befallning utfördes med den berömda kallblodighet, som utmärker ett verkligt godt artilleri, och med sådan framgång, att något af de mot fästningen opererade fartygen blott behöfde framrycka ur den intagna slagtlinien, för att genast nödgas draga sig tillbaka till följe af de valrigtade skotten från våra fåsten. Vid sådana tillfällen hissades på de skadade fartygen svart flagga, och en ångare tog dem i släptåg; detta äfvensom en mängd spillror, som öfverallt kringflöt, bevittnade, att fienden ej nalkades fästningen utan förlust och skada. Emellertid utbredde sig i fästningen, straxt efter att den fiendtliga elden öppnats, en betydlig eldsvåda, som trotsade släckningsmanskapets ihärdigaste ansträngningar, i det den underhölls genom det oupphörliga bombardementet om dagen och raketbeskjutningen om natten. Knappt hade en byggning räkat i brand, förrän fienden genast förstärkte sin eld i denna rigtning; men tack vare tillförordnade kommendantens på Sveaborg, generallöjtnant Sorokins samt generalmajor Alexejews själsnärvaro och anordningsförmåga, räddades landttruppernas proviantmagasiner, samt kurtinerna och fyrväningshusen för ofsicerarne. Kruthusen förblesvo oskadade, oaktadt bomber som ostast slogo ned på dem, dock med undantag utaf fyra små förråder af färdiga bomber, som förvarades på Gustafsvärd i åldriga magasiner af svensk konstruktion. Den 9 Augusti kort före kl. I antändes ett af dessa magasiner genom explosionen af en fiendtlig, med brännmaterialier fylld bomb; elden spridde sig ögonblickligt till de andra närbelägne magasinerna och derigenom sprungo alla fyra nästan samtidigt i luften. Genom Guds serskilta nåd bestod den genom dessa explosioner förorsakade förlusten endast af 1 död och 3 sårade soldater. Det hårdnackade bombardementet fortfor utan afbrott hela 24 timmar; natten till d. 10 blef det något svagare, men fortsattes efteråt med ny häftighet, hvarvid fienden under mellantiderna mellan de enskilta bomberna kastade raketer, för att derigenom underhålla och utbreda de öfverallt rasande lågorna. Under bombardementet sökte fienden nalkas de närmast fästningen belägna öarne Skansland och Kungsholmen, äfvensom såstet Långön, Nikolaibatteriet och skeppet Jesekiil, men han hölls ständigt på afstånd genom de välrigtade skotten från skeppet och batterierna; härvid opererade redutten på ön Skansland med god verkan, i det den hindrade de kanonbåtar att närma sig, som ville beskjuta högra flygeln af cisternbatteriet. Ryska skeppet Rossia, som låg midtemot sundet vid Gustafssvärd, för att bestryka detsamma på längden, kunde till följe af sitt läge blott med en del af sina kanoner deltaga i kanonaden; utsatt för de skott, som från olika mt ——— ROR EE — Am. i AAKAKA