denna förening, och att han i sin sista suck uttalat sig mot densamma. — Men Feraldiernas namn är slackfritt, deras adel är slera århundraden gammal, deras sörmögenhet ... — Om förlåtelse, eminenza. Jag är helt och hållet af er mening, och ni talar endast emot den döde. Kardinalen steg upp, ösversten följde hans exempel. sv — Eccellenza, sade furst Odescalchi; det glader mig att se det ni, liksom allt hederligt folk, klandrar er nevös uppförande. Denna tröst skall jag meddela familjen Feraldi, men jag skall så länge jag lefver beklaga att det, medan endast ett ord behöfdes för att få denne unge man att göra sin pligt, skall finnas skäl, hemtade från en annan verld, hvilka förbjuda er att uttala detta ord. — Mina ord, eminenza, ega ej den vigt ni tyckes tillägga dem; det är endast trolldomsord, som hafva förmågan att kunna förändra hjertan. Min nevo älskar ej mera signora Feraldi: om jag än gåfve honom mitt samtycke, är jag dock viss att han sjelf skulle vara i stånd att saga, att han för att gifta sig måste ha sin fars samtycke. Jag intresserar mig liksom ni för den olycklige grefvens belägenhet, och för att bespara honom såväl som er, emi-. mn