Inrikes Nyheter. Götheborg. I huset N:o 36 vid norra Hamgatan (hotel Götha Lejon) förevisas den ifrån Stockholm mycket omtalade Reliefkartan af hufvudstaden, utförd af baron v. Vegesack. Kartan återgifver staden med dess närmaste omgifningar på elt särdeles åskådligt sätt. Vattendragen återgifvas genom spegelglas och alla byggnader genom små miniatyrhus, träden genom små gröna mossgrenar, o. s. v. Allt är utsördt med största trohet i de minsta delar, hvarföre arbetet verkligen förtjenar att betraktas. Kartan larer vara inköpt för Stockholms börs. Det skulle icke vara utan intresse att äga en liknande af Götheborg, hvilken dessutom säkert i en framtid skulle äga ett stort historiskt intresse. Eller skulle vi t. ex. icke nu vara ganska roade af att se en sådan trogen bild af vår stad från den tid då den var omgifven af sina vallar och grafvar? Rörande koleran i Halmstad läses i stadens tidning för i M ndags; -Koleran har troligen upphört i Halmstad, ty under de sist förslutne dygnen har man ej hört talas om att hvarken någon insjuknat eller dött, men väl att de fleste af de 4 qvarliggande sjuke tillfrisknat. Sundhetsbyrän är om dagarne merändels tillsluten. Många undra om någon kolera existerat i Halmstad, och önska att någon som rigtigt förstår huru denna sjukdom förhåller sig ville gifva sitt utlåtande i detta hänseende. Den i går omnämnda skrifvelsen rörande häktade Brattberg lyder sålunda: Till Kongl. Poliskammaren i Götheborg! Så är då den tid kommen, då samhället hotas att blifva påtvingad den såsom modellsnickaren Sundqvists baneman af allmänna opinionen utpekade C. J. Brattberg! I tvenne år har Carl Johans församling, derinom Brattberg varit bosatt, med spänd uppmärksamhet följt målet emot denne brottsling. Lagens arm nådde honom ej, men Guds dom, dertill saken blifvit hänskjuten, återstår! Väl honom om han i tid besinnade detta och med allvarlig ånger erkände sitt brott och såmedelst vältrade ifrån sig en del af den börda, som måste tynga hans skuldbelastade själ. Men Brattberg är icke den, som söker tröst, der den finnes — vid försonarens kors. Han trotsar allt, det heliga är för honom betydelselöst och verldsliga bud har han aldrig vårdat sig om. Ehuru domstolen användt alla lagliga medel att få ljus i den mörka saken, ehuru åklagaremakten gjort allt för att få sanningen fram, hafva deras bemödanden blifvit gäckade, och huru skulle de väl blifva annat, då hvar man känner huruledes Brattberg, alltsedan ransakningens början varit i häktet omhuldad och huruledes han ensam fått bebo ett rum, dertill ingång varit beredd för hvar och en af dem, som velat verka för Brattbergs frikännande, under försök att få saken derhän att en annan, i åtalet invecklad, men fullkomligt oskyldig person, skulle falla ett offer för den förres nattliga och blodiga dåd. Derpå hafva Brattberg och hans vänners sträfvande syftat; för att få saken derhän bafva de uppbjudit alla medel, men de-sa hafva dock icke ledt till det af dem önskade mål. Huru var det väl möjligt att åtkomma brottslingen, då, hvad åtminstone här är allmänt bekant, han, Brattberg, under sjelfva länsvaktmästarens tillsyn, fått nattetid besöka sitt hem i Majorna och der samla omkring sig sina trognaste anhängare och dem som vid domstolen, icke vittnat ,alldeles så som han önskat-, för att såmedelst få en och annan att återkalla sina vittnesmål eller ock deri göra nödiga ändringar — till hans förmån. Rättskänslan uppröres vid tanken på möjligheten, att ett sådant brott som det, hvartill Brattberg