dem — gör honom synnerligen egnad att leda dem, hvilka arbeta för, sina medmenniskors sanna bästa. Men läkaren vet att han icke kan stå ensam ; under sina ansträngningar att förbättra det allmänna helsotillståndet måste han söka biträde hos lagkarlen, statsekonomen och statistikern, — så blifva också dessa sednare oumbärliga såsom lärare vid ifrågavarande institut. Detta bevisar prof. Maurice på ett slående sätt i några ord, hvarmed vi sluta denna korta notis. Talande om de damer, för hvilkas undervisning detta läroverk stistas, säger han: -Hundratals frågor förekomma hvarje gång de tala med någon fattig qvinna och söka hjelpa henne, hvilka svårigheter de icke kunna öfvervinna; frågor angående pantinnehafvare, välgörenhetsföreningar, kontrakter, eller som stå i sammanhang med saderneslandets historia, lagar och allmänna inrättningar. De skulle helst vilja öfverlemna dessa frågor åt sina fäder, män eller bröder, men de kunna det ej; de tvingas till att sjelfva draga slutsatser och handla derefter i mångfaldiga fall. Deras instinkter föra dem ofta på rätta vägen; men dessa instinkter kunna ofta förblandas med falska och förhastade omdömen, och orättvisa mot både rika och fattiga. Det är ganska latt för karlar att tala emot qvinliga jurister eller politiker, som hvarje både man och qvinna har rättighet attafsky, emedan okunnighet, ölvermod och partiande äro särdeles obehagliga hos dem, hvilka borde bevara oss från allt dylikt. Men om vi önska förhindra att en sådan klass uppväxer ibland oss, borde vi göra allt hvad vi förmå, för att hos våra fruntimmer inplanta de sunda kunskaper, hvilka skola hindra dem att yttra omogna omdömen, och sätta dem i stånd att se huru theorierna kunna vara skiljaktiga och huru handlingarne ändå kunna vara klara och fasta. Jag är sullkomligt öfvertygad, att männer, hvilka äga stor erfarenhet och kännedom i allt hvad angår de fattigare klasserna, skola sjelfse vinna oberäkneligt, i det de för fruntimmerna meddela det som kan landa dem till nytta. Jag är öfvertygad om att de tusen gånger känt huru många saker finnas, hvilka qvinnor kunde göra och hvilka de sjelfve icke kunna göra; huru ofta deremot qvinnorna försöka att göra det, som karlar kunna göra mycket bättre; huru nödvändigt det derföre är att komma till ömsesidiga förklaringar och till ett klart begrepp om hvarandras förmågor, så att de kunna samverka, i stället för att hindra hvarandra. Föreläsningar äfver detta vigtiga ämne äro redan började i arbetarnes kollegium, och innesatta sådana föremål som hus-apothek, kirurgiska patienters behandling, helsans inslytande på själen, hushållningsläran, landtsörsamlingarnes tillstånd, sanitära lagar, m. m. Flera utmärkte män, såsom Rev. C. Kingsley, archidiaconus Allen Stephen, d:r Johnson, mr Tom Taylor, hafva redan hållit föreläsningar, och flera andra skola dermed sortsara till innev. månads slut. 1