Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1855, sida 1

ö gen skall utföras. Den som först och främst intresserar sig för denna plan är en i England mycket känd prest, prof. F. D. Maurice. I en brochyr, kallad ÅFörslag till ett Fruntimmers-Institut till hjelp för de Rika och de Fattiga, utgörande den väsentliga delen af en föreläsning, hållen för ett qvinligt auditorium uti arbetarnes kollegium i London, gör hr Maurice reda för planens uppkomst, och hvilka herrliga blommor och slisgilvande frukter kunna väntas af densamma. Ämnet är så ytterst intressant, och de ord, hvarmed han framställer detsamma, så enkla, kraftiga och flardfria, ait vi beklaga att utrymmet icke tillåter oss återgfva mera än en svag skugga deraf. Arbetarnes kollegium (the Working Menss College) stiftades, säger hr Maurice, af några personer utaf olika yrken, jurister, läkare, prester, m. m., boende i grannskapet, och under det saken togs i öfvervägande, fö rekom också frågan huruvida fruntimmer deri skulle upptagas. Man beslöt emellertid att göra en början med endast karlar, men såsnart läroverket riktigt kommit i gång, sammankallades ledamöterna, och förslaget gjordes att äfven låta fruntimmer deltaga uti inrättningens fördelar. Detia ansågs vara ett nödvändigt försigtighetsmått, emedan man fruktade att karlarne kunde hysa samma låga afund, som alltför ofta finnes hos de såkallade bättre klasserna. Men till stor heder för den arbetande klassens klara praktiska förstånd, befanns denna fruktan genast vara ogrundad, karlarne visade ingen svag rädsla för de så kallade blåstrumporna, ingen låg åtrå att öka sitt eget herravälde genom ett monopol af de nyttiga kunskaperna; följden blef tvertom en bestämd och enhällig inbjudning till deras hustrur och döttrar att lika djupt och ihållande som de sjelfva, dricka af kunskapens källa. Saken var således afgjord, och nu återstod endast frågan huruledes qvinnorna af arbetsklassen skulle kunna draga samma nytta utaf institutet som männerna, ty systemålet för stiftelsen hade icke endast varit att lemna undervisning uti vissa ämnen, utan att åstadkomma samma kansla utaf brodraskap, som existerar mellan ledamöter utaf kollegier och universiteter. Det befanns nödvändigt att en korps utaf bildade fruntimmer skulle deltaga deri, isynnerhet som man kom ihåg att flera andra fruntimmersinstituter i London säkert hade misslyckats, om icke en mängd verksamma damer biträdt såsom besökande ledamöter. Vidare vore det nödvändigt att de skulle taga en ännu direktare del uti uppfostran; att läroverkets styrelse samt undervisningen derstades nästan uteslutande skulle lemnas uti damernas händer. Många fruntimmer rådfrågades, och alla öfverensstämde de uti denna åsigt. Ej nog dermed; man fann äfven att om någon sann och varaktig nytta deraf skulle uppkomma, måste en lika beskaffad korps bildas för att leda fruntimmernas som karlarnes uppfostran. Men utaf hvilket slag skulle denna korps vara? skrisver hr Maurice. De damer, hvilka jag rådfrågade, ansågo att det borde vara en sådan, der man lärde att lära. Hvar och en, sade de, tror att han kan undervisa, men det är i sanning den svåraste utaf alla uppgifter; alla som hafva försökt den känna djupt att de behöfva hjelp. Detta var påtagligen sannt. Sallskapet för bildandet utaf guvernanter hade stiftat sitt institut enligt denna öfvertygelse. bet beslöts dersöre, såsom det klokaste och mest praktiska sätt att lösa problemet, att den rätta grunden för de beslutande qvinnornas kollegium vore ett institut der damer skulle undervisas att undervisa. Icke derföre, att de behöfva let mera än männerna; tvertom, fruntimmer iga en långt större fallenhet för att undervisa in männerna; och huru kunde det vara anworlunda, när barnets physiska, intellektuelladl 22 — nrivilegium för oss naregn2