Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1855, sida 3

te närmore kunna i protokollet beskrifvas, hvilket Brattberg ansåg vara högst nödigt. Med anledning häraf förekom hos häradsrätten den upplysning, att den ifrågavarande skjortan, som förvarats uti ett låst skåp i rådhusrättens vaktrum uti andra våningen till gårdsbyggnaden uti rådhuset, vid något föregående rättegångstillfälle bortkommit såmedelst, att skåpet, troligen af någon bland sångarne, blifvit uppbrutet, hvarvid skjortan undanskaffats och följaktligen icke kunde numera förevisas. Ytterligare följande historia: Om skeppsstufvaren Janne Arfvidsson förekommer att han under våldet å Sundqvist varit vid Brattbergs sida, oaktadt bvilket förbållande Arfvidsson såsom viitne hörd i målet icke baft att meddela andra upplysningar än på sätt Brattberg sjelf erkänt, eller att denne tilldelat Sundqvist några örsilar, ehuru Häradsrätten, som skäligen antagit det Arfvidsson med vilja undanhållit hvav han i saken baft sig bekant, åtskilliga gånger förvisat Arfvidsson till sin själasörjare, för erhållande om undervisning i salighetsläran och betydelsen af eden, har Arsvidsson likväl icke kunnat förmås att yttra sig angående det gröfre våldet ä Sundvist. . i På sednare tiden ba emellertid märkliga upplysningar förekommit rörande Arfvidssons förhållande till Brattberg. ty det är numera kändt att Arfyidsson ester Brattbergs häxktande af honom erhållit 100 Rdr bko, för hvilka Arfvidsson låtit förmå sig att utgifva revers en afton, då Brawuberg i sällskap med länsvaktmästaren Andersson besökt sitt bordell, Hoppet. i Majorna, ebura det emellan Arfvidsson och Brattberg icke lärer varit fråga om att dessa penningar skulle petraktos som lån, Men sedan Arfvidsson blifvit som vittne hörd i Sundqvistska målet, bvilket numera är utageradt, bar Brattberg vid sommartinget med Säfvedahls härad uti sistlidne Juni månad uttagit stamning å Arfvidsson med påstående enligt en så lydande ansökning: Till Säfvedahls Härads vällofl. Tingsrätt! Såsom innebafvare af en utaf skeppsstufvaren J. Arfvidsson i Majorna uthändigad förbindelse, ställd till sedelbafvaren, å belopp Etthundra Riksdaler Bauko, får jag i anledning af hans sortsarande uraktlatenhet med betalaingsskyldighet, oaktadt flera derom skedda upomaningar, härmed vördsammast anhålla om laga kallelse och stämning till pu instundande sommarting å honom, J. Arfvidsson, i påstående om hans åläggande att genast vid utmätningsoch i brist af tillgång bysättningstvång, ubekomma fordrade 100 Rdr Banko, tillika med ränta från förfallodagen vid ingången af Oktober månad sistlidet år tills penningar följer, hvarjemte ersättning för rättegångskostnaderna yrkas. Öppen talan förbehålles. Götheborgs Länsfängelse den 21 Maj 1855. C. J. Brattberg. Vid upprop i målet tillstädeskommo parterna, käranden genom befullmäktigadt ombud, förre polisgevaldigern J. P. Dahlström, samt svaranden personligen. Till grund för krafvet söreteddes en skuldsedel, som upplästes. så lydande: Till sedelhafvaren betalar jag vid ingången af Oktoder månad nästlidet år en summa af Eu Hundra Riksdaler Banko, hvarföre jag härmed erkänner mig hafva erhållit full valuta, försäkras i Mejorna den 9 November 1853. Säger 300 R:dr Banko. J. Arfvidsson. Erkännandet af ofvanstående förbindelse bevittna: I.. H. Lindberg. P. V. Falck. Svaranden medgaf väl att han undertecknat företedde skuldsedel, men förebar, att han aldrig varit eller vore käranden skyldig det deri föreskrifsna belopp eller för detsamma på något sätt erhållit valuta; bestridande sålunda svaranden käromålet, derjemte han för bevisning derom att svaranden blifvit tvingad att teckna sitt namn under skuldsedeln, anhöll om uppskof med målet, för att få såsom vittnen börde kronosjerdingsmannen P. V. Falck och t. f. vaktmästaren vid länshäktet B. Andersson, hvilken sednare samma dag skuld sedeln utgafs fråa länshäktet, der Brattberg då varit förvarad, åtföljt Brattberg till bans bostad i Majorna. Häradsrätten uppskjöt målet till nästa ting, då svaranden ålades att forete sina bevis. Hvar man inser, att under sådana förhållanden, som de nu omförmälta, är lätt sörklarligt att våra domstolar ej kunnat komma till någon reda med målet, då det ligger i Brattbergs våld, att sammanträssa och uppgöra med vittnen, o. s. v. Såsom ett slutligt bidrag för denna gång till Brattbergs karakteristik vilja vi i morgon meddela en skrilveise, som cirkulerar till underskrist både i staden och Majorna — —