100uaIlI 41 ÖYC1 BLA Sveriges reg. vågar icke utsträcka sin hand, hvarken till höger eller venster. Sveriges reg. vågar icke uttaga ett steg hvarken för eller emot någon makt. Sveriges reg. vågar icke uppriktigt tillkännagifva halten af sina tänkesätt hvarken utom eller inom landet. Sveriges reg. maskerar sig för omgilvande nationer med neutraliteten och inför landets egen befolkning med det hemliga utskottet. Men vår ställning blifver ännu mera påsallande; kasta vi en blick inom den skandinaviska nordens eget politiska tillstånd. Norge är förenadt med oss; men denna förening hänger på dåliga hakar. Vi hafva hört talas om nödvändigheten att antingen omsmida dem, eller också att helt och hållet åter lösbryta dem. Intetdera vore dock klokt. Vi tro deremot endast på behofvet af en stor gemensam handling, hvarigenom nationalandan å ömse sidor skulle höjas. En sådan handling vore kriget. I Englands och Frankrikes ford: na rivaliserande missförstånd, jemfördt med deras närvarande förbund, se vi hvad stora och mäktiga rörelser kunna åstadkomma. Skulle det nu pågående kriget afven icke medföra andra resultater, knyter det dock ett starkt och innerligt blodsförbund mellan de båda folken, som skall för framtiden blifva af oberäkneligt gagnande fördelar. För Sverge och Norge skulle ett krig äfven medföra samma följder: förrån nationerna anslagits af en enda gemensam stor id, af en enda mäktig tanke, känt sina bröst och hjertan genombäfvas af samma känslor, samma fruktan, samma förhoppningar, samma sorger, samma hänförelser, skola de icke heller sammansmälta till brödraskap i deras öfriga intressen. Danmark hotas på alla sidor af faror, från Tyskland å ena sidan och från alla sjöfartshandlande nationer å den andra: från Tyskland, som för hvad pris som helst vill åtkomma dess Holsteinska och Slesvigska hamnar, från de handlande nationerna, som knota öfver Öresundstullen. I det förra fallet skall Preussen icke underlåta att vid första lägliga tillfälle åter rycka fram. Historien visar huru länge det låg och lurade på Pomern,innan det slutligen bekom det. Men det släppte icke rofvet ur ögnasigte, och skall icke heller nu göra det. I det sednare fallet ha vidare förenta staterna uppsagt erläggandet af tullen och torde möjligtvis snart följas af andra stater. Tillfölje häraf vacklar Danmark. på sin grundval. Moln hopa sig kring dess thron; och det skall gå under eller nödgas att ännu fullständigare än som redan skett kasta sig i Rysslands armar, derest Sverge, med hvars folk det är stambeslägtadt, med hvars konstitutionella lif, hvars språk och litteratur det sympathiserar, icke broderligt mottager den utsträckta handen. Vi säga den utsträckta handen, emedan den. skandinaviska rörelsen inom Danmark nu mera än någonsin lifvar dess folk. Bondevännernas parti: — landets störstörsta parti — vill förening med oss, emedan dess politiska rätt hotas i helstatsförslaget, och det känner att Sverige, hvarest bondeståndet under århundraden egt en fjerdedel i den lagstiftande makten, skall respektera dess rätt, Till enahanda sympathier sluta sig dessutom : hela det konstitutionella partiet och all ungdom, de studerande corpserna, ej mindre än de arbetande klasserna. Men härtill kommer äfven, att Slesvig — efter bekantskäpen med svenska armåfördelningen 1849 — och sedan det börjat inse att det under Tysklands välde endast skulle blifva ett rof för främmande intressen, likaledes nu kastar sina, blickar upp till Skandinavien. Lägger man härtill att Fredrik VIl, denne folkelige man på thronen, icke torde vara obenägen att vid det fosterländska altaret nedlägga sin krona, såsom ett offer åt nationens framtida utsigter, så kan icke ögonblicket för ett federativt Skandinaviskt förbund vara fullkomligare inne än nu. Men det förutsätter vestmakternas gillande och en fullkomlig brytning med Ryssland. Alltsedan kriget började, har Finland varit en sluten bok, till hvilken czaren har nyckeln vintertiden, och de allierades flottor sommartiden. Men det är säkerligen ännu i dag samma gamla bok, som förr, och då kunna vi äfven texten utantill. Väl säger man att nya generationer tillkommit sedan 1809, men dessa hafva dock blifvit uppfostrade af de äldre. Runebergs sångmö skulle icke kunnat ha uppstått, derest icke ånnu hvarje blad i denna dyrbara kodex talade om minnena från Carlars och Gustafvers tid. De tvänne sommarfälttåg, som nu härjat Finlands kuster, förstört dess handel, tillintetgjort dess handelsflotta, hafva gisvit det Finska folket förfärliga lärdomar. Finland ansåg sig åtminstone sör framtiden skyddadt af Ryssland. Om äfven med uppoffring af politisk frihet, trodde det på sjelfständighet i social utveckling. Men det har fun.A A CGiosssiff — — mm . A2Wwmww22 Ge Av re U