Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1855, sida 2

Theater. Himmels Fanchon gass i går afton för andra gången. Om denna musik är ej annat än godt att säga: den är enkel, lättfattlig och melodisk, egenskaper som numera ej så alldeles ofta förekomma hos våra moderna krångelmakare, men hvilka egenskaper göra de gamles skapelser värdefulla och sörtjenta af verkligt studium. — Himmel, som dog i Berlin den 8 Juni 1814, gjorde först uppseende såsom pianist, hvarefter han studerade komposition under Naumans ledning, och uppträdde snart med sjelfständiga skapelser, såsom oratorier, kantater, konserter, 15 sonater, variationer och operor, bland hvilka den berömdaste är ÅFanchon, denna glada, melodirika Fanchon, genom hvilken Himmel, parande den franska vaudevillens behagfulia, epigrammatiska form med tysk godmodighet, skapade någonting egendomligt, hvaruti ingen sedermera mägtat öfvertraåsla honom, såsom en tysk musikkritiker härom yttrar sig. Hvad utförandet beträffar, så var det, i betraktande af sällskapets resursser, ganska godt och i ett och annat hänseende utmärkt lyckadt. Vi nämna i första rummet den unga, för vår publik förut obekanta sångerskan m:elle Lindahl, hvars lyckade debut innehåller många och rika framtidslösten. En sonor, böjlig och utan allt skrik klangfull sopran, ett föredrag, fritt från tillsatser af onödiga grannlåter, men deremot rikt på behag, hjertligt, färdfritt och okonstladt samt ett spel, så naturligt naivt, att man aldrig hos m:selle Lindahl märker något bemödande att vilja framstå och göra för mycket, men alltid en naturlig och sann känsla; allt detta tillsammanlagdt gör att vi ej tveka att ställa m:lle Lindahl ganska högt såsom eekonstnär, ty dennes uppgilt bör ju vara att närma sig naturen — sin moder — så mycket som möjligt. De öfrige uppträdande fyllde sina roler ganska bra. M:lle Nordgren forcerar måhända sin röst väl mycket, hvaraf den otvifvelaktigt förr eller sednare måste taga skada. Mille Sjöberg sjunger snällt sina kupletter om sin lilla kusin. Ur Arlberg var något ojemn i sin sång och stundom väl kall mot sin älskarinna; öfverhufvudtaget lyckades dock hr A. ganska bra, och nämna vi företrädesvis hans sång i 3:dje akten. Hr Zetterholm var en glad andans man och sjöng sina kupletter om bordets nöjen med mycken bonhommie. Hr Sijernström var som vanligt munter och treslig. Hrr Hinmansson, Sjöberg, Sandstedt, Östberg och Lindeberg voro väl på sina platser, så att totalintrycket blef ganska tillfredsställande, och har hr Stjernström, genom upptagandet af Fanchon på sin repertoir, beredt ett stort nöje åt Götheborgs publik, som säkerligen ej skulle ha något emot att ännu en eller några gånger få höra den täcka musiken. — M:lle Lindahl hedrades med den vid detta tillfälle rättvisa hyllningen att efter styckets slut blifva framropad. Otrchestern var vid flera tillfällen, isynnerhet