Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1855, sida 2

Styckegods. Ett hafgvitdunder. Bland de vidunder af alla slag, som uppehålla sig i hafvet vid Frankrikes kuster, är sla poulpe eller hassspindeln, af natursorskarne räknad till molluskernas klass, ytterst farlig för simmaren, som, en gång i dess våld, utan räddning nedryckes till bottnen. Detta djur har utseende af ett klot, försedt med två stora ögon. Från detta klot, som utgör sjelfva bålen, utgå 8 armar, beväpnade med energiska sugrör, medelst hvilka hafsspindeln griper och sasthåller sitt ros. Skulle offret vara i stånd att göra motstånd, så tilldelar vidundret detsamma ett elektriskt slag, af den våldsamhet, att all kraft förlamas. Utom sina anfallsvapen, är detta ohyggliga djur försedt med ett försvarsmedel af egendomlig art. När nemligen hafsspindeln ser sig anfallen af en fiende, mot bvilken den ej kan göra motstånd, gifver den ifrån sig en svart slemmig vätska, hvilken på samma gång den förpestar det omgilvande vattnet, inhöljer djuret liksom i ett moln, hvari det spårlöst försvinner undan sin förföljares ögon. — För 2 år sedan hade en rik tysk godsegare hr von B..., jemte sin hustru och en ton bosatt sig i Frankrike vid Medelhafvets stränder. Sonen, en ung man om 18 år, brukade under de vackra sommarastnarne bada i hafvet vid foten af några klippor i grannskapet af hans hem. En afton för kort tid sedan hade den unge von B... i sällskap med sina föräldrar begifvit sig ned tiil stranden, der han skildes från dem för att taga sig ett bad på sitt vanliga stålle, under det föräldrarne väntade ett stycke längre bort. Timma efter timma förflöt utan att han kom tillbaka, och hr von B...s och hans hustrus förundran häröfver började slutligen ofvergä till oro. Efter ytterligare en timmas väntan kunde de icke längte utbärda den qvalfulla ovissheten, utan gingo ned till klipporna, der de funno sin sons kläder; men han sjelf var och förblef borta, oaktadt alla rop och alla eftersökningar. Intet tvifvel kunde längre ega rum att han ju omkommit i vågorna, och med förtvislan i hjertat återvände föräldrarne hem. Tredje natten derefter var bafvet mycket oroligt, och om mor gonen kommo några fiskare och underrättade hr von B.. att hans sons lik af vågorna blifvit uppkastadt, samt att vissa tecken tillkännagåfvo det han råkat ut för en hafsspindel. Den olycklige fadren skyndade till det uppgifna stället, der han mycket rigtigt fann sin sons lik, på hvars ena ben stora svullnader utvisade det ställe, der hafsspindela hade applicerat sina sugrör. Uhinesiska talesätt. Många af chinesernas vanliga talesätt äro temligen sarkastiska. En menniska, som visar sig mycket vresig, men dock icke gör någon för när, kalla de en papperstiger. — Om någon skattar sig sjelf alltför högt, så likna de honom vid en råtta, som har fallit i en vågskål och der vaggar sig sjelf. — En slösare likna de vid en raket, som på en gång smäller af. — Om personer, som utsträcka sin välgörenhet till aflägsna föremäl, och dervid försumma sina egna anhöriga, säga de, att sådana sälta sin lykta på en lång stång, på det att skenet må spridas vidt omkring, medan det är kolmörkt under densamma. (Fam.-Journ.) 2 — — — — — — ——