dömmer dem såsom ett hån mot all religion, såsom en gudlös hädelse. Och ändock ar detta småsaker i jemförelse med det tilltag regeringarne och nationalförsamlingarne i sjelfva Italien och Spanien tillåtit sig, nemligen att begynna upphäfva en hop kloster och lägga i kyrkans egendomar under staten. Dessa grufliga tilltag hafva bordt svårt straffas och hvilket värre straff har väl H. Helighet kunnat finna än att slunga den stora bannlysningens ljungeld öfver upphofsmännen och utförarne al dy. lika dåd? Det är, såsom läsaren torde erinra sig, det stackars Sardinien, som blifvit föremål för denna romerska stolens vrede. — Spanien har tillsvidare sluppit undan med första varningen. Sällan eller aldrig har väl romerska stolen så blottat sina innersta syften. Neapels konung och styrelse, som lyckats bringa sitt rika land och sitt folk i det djupaste elände, som hopat ogerning till ogerning, brutit heligt och offentligt svurna eder, häktat och dödat de laglydigaste och ädlaste män och qvinnor, lemnat fritt spelrum åt roflystnaden och det enskilta hämndbegäret och med detta fortsatts förfarande undergräft hela folkets moralitet -— den regenten och den styrelsen de utgöra föremål för Hans Helighets största ynnest och (Guds nåd strömmar ur hans mun rikligen öfver dem. Endast för ett ögonblick hämmades detta flöde, då den aldrakristligaste konung Bomba vägrade att uppfylla den helige Fadrens anspråk på någon gammal tribut. Då var det väl för en stund icke så alldeles helt med kristligheten, men vi böra hoppas att försoningen nu är återställd och att kon. Bomba, genom goda skänker, bereder sig på äran att engång uppflyttas bland den hel. stolens helon. ; Sardinien åter, hvarest kloka och kraftiga regeringsåtgärder, uppburna af det genom det konstitutionella statsskicket lyftade folkmedvetandet, bragt landet i en ordning och en blomstring, som utgör ett af den nyare tidens lyckligaste tecken; Sardinien, hvarest konung och folk hand i hand verka för civilisationen — — det landet utsättes för den stora bannlysningen ifrån romerska stolen, d. v. s. deröfver ljungas en af de gräsligaste förbannelser, som blifvit uttalade af menniskomun, en förbannelse, hvilken som man vet innebär, att all gudstjenst der skall upphöra, ingen kristlig ceremoni utöfvas, intet barn döpas, intet lik begrasvas, o. s. v. Nu är det sannt att bannlysningen ej blifvit uttalad öfver hela landet så långt har Romerska stolen ännu icke vågat — utan blott öfver dem som på något sätt deltagit i beslutet om kyrkogodsens indragning eller detta besluts verkställighet; men det blir på detta sätt icke många, som undslippa fördömelsen. När fordom en sådan bannlysning drabbade ett land, så medförde den en gräslig verkan, hvilken äfven de djerfvaste regenter ej vågade trotsa. Nu har lyckligtvis denna dess kraft upphört och den hadiska åtgärden skall, såsom vi hoppas, icke leda till annat än att äfven hos den okunniga massan öppna ögonen för detta förderfliga prestväldes djupa sedeslöshet och fräcka gudlöshet. Knappt vända vi dock med innerlig afsky och harm våra blickar ifrån detta upprörande skådespel, förrän vi möta ett annat af annan, men icke stort bättre beskaffenhet, det är den sednaste stora religiösa handlingen af den likaledes ,helige sadren för alla rättrogne Ryssar. Denna handline, rörande hvilken vi nyligen meddelat furst Gortschakosss officiella rapport, består deri, att till upplifvande af besättl ningens i Sebastopols mod, åtskilliga undergörande bilder, blifvit framdragna ur vissa kälI larhvalf och förda omkring på fästningens murar af en hop ,ärkeprester i deras högtidliga skrudar, för utdelande af Guds välsignelse åt de hjeltemodige krigarne. Och icke blott att man låter dylika upptåg i tysthet passera — man har den — vi vilja ej uttala rätta ordet — osörsyntheten, att genom offentliga proklamationer bringa dem till den civiliserade verldens kännedom, Så yttrar bland annat furst Gortschakoff: Nu, då alla våra landsmän uppsända för oss brinnende böner, har hans höghet metropolitanen Philaretes af Kiew efter sordna tiders exempel nyss välsignat trupperna som stå under mitt befäl, genom att ur källarhvalfven i Kiew fromtaga den heliga och undergöronde bild som föreställde Guds moders, vår himmelska förespråkerskas bimmelsfärd, hvilken bild i fordom-timma skänktes af den heliga jungfrun sjelf åt detta tempel såsom en underpant af det eviga beskydd, som är det ortodoxa Ryssland bestämdt. Genom en särdeles tillskyndelse af den gode Guden inträffade den heliga bildens ankomst samtidigt med hans höghet Innockentis, ärkebiskopens i Tauris och Kherson, hvilken icke lätit sig af krigets vådor afhållas från att besöka sin bjord och gifva sin välsignelse åt de trupper som med så mycket hjeltemod försvara Sebasto2 a ——