Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1855, sida 1

dras: men om Du frågar Ditt samvete, så skall det frikänna mig. Ett hopp återstår mig ännu. Jag har tillskrifvit Din far och bedt honom medla mellan mig och min onkel: måhända skall han lyckas. Om denna sista utsigt beröfvas mig, ol då ar jag nödsakad att glömma Dig. Skall jag kunna det? Gud, som pålagger mig detta offer, skall gifva mig kraft att fullborda det; men om än mitt hjerta skall slitas från Ditt, så skall det dock alltid bevara Din bild, och du skall beständigt i mig ega den iillgisnaste vän. Lello.P. S. Vår lycka beror på Din fars svar. Lello steg i vagnen till Rouquette. lemnade sina bref på posten och for bort till mademoiselle Cornelia. De båda vännernas ankomst störde just den förut omtalade unge målaren, som höll på att porträttera henne. Nionde Kapitlet. Åmarella hade ej åtföljt Tolla till klostret för att bedja till Gud eller för att trösta sin fröken. Hon hatade, liksom alla oroliga sinI I I