Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1855, sida 1

nen, allt hvad fångenskap hette; hon längtade efter frisk luft, såsom alla, hvilka äro födda på landet, och, liksom alla fruntimmer, tyckte hon om att visa sig. Härtill kom att hon, i likhet med alla Romare och Romarinnor, hade en stor passion för lotteriet. Lotteriet är ett lofligt, pontisicalt spel, grundadt på en traktat mellan påfven och hans undersåter: de troende vinna emellanåt, påfven vinner alltid. Amarella gjorde så som alla andra i hennes ställvins: hon lade nndan 11 bajocchi i veckan för att kunna taga sig en sedel och bygga sina luftolott tilldess Tnhorsdagen kom och nedref hennes sorhoppningar. Då hon söljde med till San Antonio, hade hon afstått från allt detta för att behaga Menico. Menico hade sagt till henne i det han tog henne om lifvet: — Om du är en god flicka, så följer du med din fröken. Är du rädd för att få trå kigt? Jag lofvar dig att jag nog skall komma och hälsa på dig. Är du rädd att alla de unga gossarne skola gå och gifta sig medan du är borta, och att ingen skall bli qvar åt dig? Var du bara lugn! Jag känner en, som gerna vill vänta, och som högtidligt vill svära att ej ens titta åt något fruntimmer innan du kommer tillbaka. Dessa jesuitiska löften, i förening med några smekningar, hade bedragit den eljest så